������ý

Som Trafikverket skriver så finns ju växter som ”tidigare var vanliga i odlingslandskapet som backsippa, slåttergubbe, skogsklocka och kattfot, [och som] idag i vissa trakter bara [finns] i små restbestånd utefter vägar. Fortsätter denna utveckling kan vägkanterna bli särskilt viktiga refuger och ett viktigt ansvar i väghållningen”.

I Sverige har Trafikverket ansvaret för skötseln av sidoområdena längs de statliga vägarna. Därför har myndigheten redan på 90-talet börjat med att inventera vägkanterna för att identifiera värdefulla vägkanter med huvudmålet att bevara och utveckla dessa. Trafikverket har 2012 dessutom tagit fram en inventeringsmetodik för att kunna definiera artrika vägkantsobjekt (som sedan märks med speciella skyltar) samt dela in dessa i olika värdeklasser (klass 1-3 samt klass 4 – hänsynsobjekt) med hjälp av en standardiserad metodik.

Enligt Trafikverket definieras artrika vägmiljöer som ”ytor, strukturer och sidoområden kring infrastrukturanläggningar, som uppfyller minst en av följande punkter:

• Hyser rödlistade arter, ansvarsarter, sällsynta arter och/eller indikatorarter. (Förklaring: En del av dessa arter är s.k. naturvårdsarter, men inte alla. En delpost under rödlistade arter är de hotade arterna, som oftast har högst skyddsvärde).
• Har en speciell artsammansättning utifrån komplexa mark- och struktur-egenskaper och/eller har en särskilt hög artrikedom eller frekvens av indikatorarter.
• Utgör en väsentlig ekologisk resurs för t ex reproduktion, livscykel, skydd eller föda. (Förklaring: Resurs som reproduktionsmiljö via en omfattande och rik blomning av örter, som bidrar med viktiga pollen- och nektarresurser för insekter. Vidare som kan innehålla viktiga fysiska element och strukturer i ett gynnsamt tillstånd, som t.ex. öppna sandmiljöer, slänter, stenmurar etc. vilket skapar förutsättningar för bl.a. olika rödlistade arter).
• Utgör en viktig miljö och har geologiska och ekologiska förutsättningar för arters spridning och konnektivitet i landskapet. (Förklaring: Miljöer som i gynnsam kombination med ovanstående faktorer och den rumsliga fördelningen är viktiga för att knyta samman livsmiljöerna i landskapet och underlätta arternas spridning).”

Tyvärr invaderas många artrika vägkantsobjekt av invasiva växter som blomsterlupin (Lupinus polyphyllus). Eftersom invasiva arter oftast utvecklar täta dominante bestånd så konkurreras många småvuxna inhemska vägkantsväxter ut och de försvinner från dessa lokaler. Vårt projekt syftar på att utveckla kostnadseffektive skötselmetoder för att kontrollera och tränga tillbaka invasiva arter för att bevara mångfald och ekosystemfunktioner av artrika vägkanter.

Du kan läsa mer om artrika vägkanter här: