Petter Falk, nybliven doktor i statsvetenskap vid čû¶łŽ«Ăœs universitet och Centrum för tjĂ€nsteforskning (CTF), har i avhandlingen âAssemble Care // Align Dataâ belyst förutsĂ€ttningar och premisser för det vi kallar datafiering.
â Det som förvĂ„nade mig mest var att datafikation accepteras intuitivt, trots att det finns ett slags intellektuellt motstĂ„nd, sĂ€ger Petter Falk.
"Big data" Àr ett uttryck som ofta anvÀnds idag, men i din studie fokuserar du istÀllet pÄ de smÄ detaljerna. Varför?
â Först och frĂ€mst ska det sĂ€gas att "de smĂ„ detaljerna" inte Ă€r en motsats till det som vissa kallar Big Data. Det Ă€r ju nĂ€r de smĂ„ detaljerna, sĂ„som enskilda dokumenterade interaktioner med sjukvĂ„rden och socialtjĂ€nsten, ackumuleras som det faktiskt skapar en kritisk datamassa. Detta blir i sin tur en del av det jag belyser i min avhandling, nĂ€mligen de förutsĂ€ttningar och premisser som ligger till grund för det vi kallar datafiering, nĂ€r omvandlingen av liv och samhĂ€lle normaliseras.
Vilka Àr de tydligaste upptÀckterna du har gjort i din studie?
â Jag har framför allt tittat pĂ„ hur datafiering uppstĂ„r och vilken effekt detta fĂ„r pĂ„ synen pĂ„ patienter och brukare som subjekt. Och den kanske tydligaste upptĂ€ckten i denna studie Ă€r att det finns en, sĂ„ kallad, epistemologisk dissonans i hur data förstĂ„s som en resurs, och vad den kan Ă„stadkomma. Sjuksköterskor och socialsekreterare Ă€r medvetna om att den data de producerar i mötet med patienter och brukare inte alltid pĂ„ ett rĂ€ttvist eller relevant sĂ€tt representerar den situation eller de behov som patienten eller brukaren har. Samtidigt vĂ€ljer svenska vĂ€lfĂ€rdsorganisationer Ă€ndĂ„ att basera bĂ„de beslut och nya datadrivna satsningar pĂ„ denna data. I slutĂ€ndan, argumenterar jag, leder detta till att representationen av patienter och brukare som datadrivna subjekt undermineras, och i lĂ€ngden bör det betraktas som en demokratisk risk
Varför Àr just de hÀr resultaten tydliga?
â Dessa tendenser blir inte helt tydliga förrĂ€n man zoomar ut lite och tittar bĂ„de pĂ„ det lilla och det stora. Det Ă€r lĂ€tt att fokus hamnar pĂ„ det som upplevs som ny teknik, sĂ„som AI och robotar, istĂ€llet för pĂ„ grundförutsĂ€ttningen för att dessa ska fungera â nĂ€mligen data. Men om man har levd erfarenhet av den offentliga vĂ€lfĂ€rdens datadrivna system, till exempel som sjuksköterska eller socialsekreterare, sĂ„ Ă€r man ofta vĂ€l medveten om dess tillkortakommanden.
Var det nÄgot som förvÄnade dig i arbetet med din studie?
â Det som förvĂ„nade mig mest var att datafikation accepteras intuitivt, trots att det finns ett slags intellektuellt motstĂ„nd. Det finns goda insikter hos vĂ€lfĂ€rdsorganisationer om de tillkortakommanden som finns i dataproduktion, samtidigt som det finns tydligt uttalade ambitioner att Ă€ndĂ„ anvĂ€nda denna data för att nĂ„ nya datadrivna insikter eller utveckla nya typer av datadrivna system. Datafieringen blir sĂ„ledes en slags naturkraft som liksom âbara skerâ, utan att den bearbetas genom exempelvis politisk diskussion eller demokratisk analys.
PÄ vilket sÀtt tror du att din forskning kan komma till nytta?
â Jag hoppas och tror att den kan komma till nytta som en utgĂ„ngspunkt för reflektion kring data och datadriven vĂ€lfĂ€rd. Min upplevelse Ă€r att det finns ett behov hos bĂ„de praktiker och beslutsfattare att konceptualisera data som en demokratisk resurs, men det Ă€r oklart hur man ska gĂ„ till vĂ€ga.
Datafieringen av exempelvis vĂ„rden skulle effektivisera mycket â har det blivit sĂ„?
â HĂ€r Ă€r det först och frĂ€mst viktigt att skilja pĂ„ digitalisering och datafiering, för de Ă€r inte samma sak. Digitalisering Ă€r, lite förenklat, att göra en analog process digital. Datafiering innebĂ€r en ökad anvĂ€ndning och normalisering av data.
â Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att resonera kring vad effektivisering Ă€r och hur det begreppet anvĂ€nds för att beskriva en organisations tillstĂ„nd. I mina studier har jag mĂ€rkt att ibland kan en digital tjĂ€nst eller lösning göra stor nytta för en viss praktik. Men i andra sammanhang kan den medföra en administrativ börda och Ă€nnu mer byrĂ„krati. Och det som Ă€r effektivt för vĂ€lfĂ€rdsorganisationer, exempelvis att minimera tid med patient eller brukare, kanske inte alls Ă€r vad patienten eller brukaren vill ha.
â Det jag kan sĂ€ga utifrĂ„n min forskning kring datafiering Ă€r att begreppet "effektivisering" ofta anvĂ€nds som ett signalord för att möjliggöra nya datadrivna system och ny produktion av data, Ă€ven om det kanske inte Ă€r nĂ„got som direkt efterfrĂ„gas av patient- och brukargrupper. I min studie kallar jag det för en "datafied gaze", en slags blick dĂ€r aktörer stĂ€ndigt letar efter nya sĂ€tt att omsĂ€tta mötet med patienter och brukare i data.
Hur har din studie mottagits?
â Om vi ser till den empiriska kontexten sĂ„ har den mottagits pĂ„ olika sĂ€tt. Operativ personal, sĂ„som sjuksköterskor och socialsekreterare, lyfter ofta pĂ„ axlarna och sĂ€ger att "det hĂ€r visste vi redan", samtidigt som de Ă€r tacksamma över att nĂ„gon sĂ€tter ljus pĂ„ fenomenet som ett problem. För strategisk personal och beslutsfattare Ă€r det ofta lite svĂ„rt att stĂ€lla sig kritisk till datafiering eftersom det blir en indirekt kritik av digitalisering som process. Eftersom hela deras tillvaro Ă€r sĂ„ prĂ€glad av en strĂ€van efter att digitalisera sĂ„ mycket som möjligt blir det ocksĂ„ ett slags ifrĂ„gasĂ€ttande av en slags rĂ„dande logik och etik kopplat till organisationernas mĂ„l. DĂ„ blir mina forskningsresultat, Ă€ven om de kan te sig intuitiva, ett slags hot mot den pĂ„gĂ„ende ambitionen.
â Samtidigt ser jag redan nu att de frĂ„gor jag lyft i min avhandling resonerar med flera vĂ€lfĂ€rdsorganisationer. Till exempel har en av de organisationer jag studerat valt att referera till min forskning i sina nya digitaliseringsstrategier, och med tvĂ„ andra organisationer har jag pĂ„gĂ„ende diskussioner om att sĂ€tta upp en utbildning om just datafiering i demokratiskt styrda verksamheter.
Har din studie öppnat upp för mer forskning?
â Jag kommer att fortsĂ€tta fördjupa min forskning inom ramen för olika samarbeten och kommer att vara kvar pĂ„ čû¶łŽ«Ăœs universitet. Jag har ocksĂ„ flera pĂ„gĂ„ende dialoger med forskningsnĂ€tverk bĂ„de i Sverige och internationellt.
