Den frågan har Sara Davoudi undersökt i sin avhandling - ”What happened with the leviathan of the Public Sector?: The challenges of vertical coordination in regional public organizations and its effect on public value”.
Sara Davoudi, ekonomie doktor i företagsekonomi, berätta om din forskning.
- Min avhandling handlar om vertikal koordination, som enkelt kan beskrivas som den kommunikation som aktörer inom offentlig sektor har med varandra, och dess utmaningar. Det är många olika aktörer, både privata och offentliga, som är med på olika nivåer och jag har tittat på om de kan prata med varandra på det sätt som behövs för att skapa den skattefinansierade samhällsnytta som de finns till för.
Utmaningarna är att det finns flera beslutsfattande organisationer på varandra i den här hierarkin. Det finns olika mål, olika tolkningar av både lagar och policydokument, synliga och osynliga barriärer och olika relationer och agendor. Det är ju faktiskt människor vi pratar om.
Vilken kontext har din forskning haft?
- Jag har tittat på kollektivtrafik och det är också inom den som jag har arbetat. Inom kollektivtrafiken så ser du som resenär en buss. Den bussen vill du använda för att ta dig till en plats. Bakom den här resan ligger mängder av organisationer - allt från Trafikverket till snöskottare - för att du som resenär ska kunna göra din resa. Det jag vill lyfta är att det är komplexa organisationer som ligger till grund för den här sortens samhällsfunktioner. Om medborgare, praktiker och forskare får reda på mer inom det här området kan de sedan ställa högre krav på den offentliga sektorn.
Min forskning kan också föras över till dagsaktuella områden, exempelvis äldrevården. Diskussionen om vem som bär ansvar är lika intressant där. Är det regionerna, företagen eller tillsynsmyndigheterna – eller vilka är det egentligen? Det kanske inte låter så hett men den offentliga sektorn berör alla, det handlar om oss.
Upplever du att den komplexitet du beskriver måste finnas eller finns det utrymme för förenkling?
- Det är internationella paradigm som har fått systemen dit de är och vi anser att vi får ut största möjliga nytta ur dem på det sätt de används på. Men man behöver förstå utmaningarna med de sätt som valts för att förstå samordningskraven de kräver.
På vilket sätt hjälpte det till att vara en del av organisationen Kollektivtrafikmyndigheten för att studera det här?
- Att vara en del av kontexten var av extremt stor vikt. Jag arbetade på Kollektivtrafikmyndigheten på heltid under 2,5 år - 50 procent forskning och 50 procent jobb – och det var nyckeln för att faktiskt kunna se organisationen som den verkligen är. Jag kunde gå djupt in i organisationen och dessutom göra Kollektivtrafikmyndigheten intresserade av mitt jobb som forskare. Det var faktiskt kollektivtrafikmyndigheter som ringde till mig och ville vara med i studien och det är ovanligt inom forskningsvärlden. De vet om att det behövs forskning inom det här området och var intresserade av att någon faktiskt tittade på de här utmaningarna.
Kommer din forskning att användas till förbättringar?
- Absolut, på Kollektivtrafikmyndigheten vet jag att de har tagit till sig min forskning och fört in dem i sina dokument. Exempelvis använde jag en metod för hur resenärer upplever olika attribut inom kollektivtrafiken. Vi mätte tjugofem olika saker vid två tillfällen med sex års mellanrum. Mätningarna visade att resenärernas behov ändras och därför behöver tjänsten utvecklas. Om metoden godkänns och beslutet går igenom kommer den att användas i uppföljningsdokument och genomföras med jämna mellanrum. Det kanske låter simpelt, men det är ett stort steg att ta in medborgare på policynivå så här konkret och detaljerat. Jag tänker jobba för att metoden ska spridas till andra organisationer i andra regioner.
Jag tror också att min avhandling kan hjälpa till att belysa de utmaningar som finns i dagens offentliga sfär och på så sätt bädda för hur vi bättre kan hantera dem.
Vad kommer din forskning att tillföra Handelshögskolan och CTF vid ąű¶ł´«Ă˝s universitet?
- Det är tvådelat. Den praktiska delen är att Handelshögskolan faktiskt kan vara en part i att tillföra kunskap till den offentliga sektorn och därmed öka samhällsnyttan. Forskningsmässigt så är en offentlig kontext ett spännande tillvägagångssätt där Handelshögskolan bidrar till den internationella forskningen inom organisering, lärande och styrning.
Vad fortsätter du 2021 med?
- Den närmaste tiden ska jag undervisa på Handelshögskolan och CTF. Att fortsätta den här forskningen är dock mitt önskemål. Om vi nu har pratat om hur komplexa sådana här organisationer kan vara vertikalt så är de minst lika komplexa horisontellt.
