Herrnhutiska levnadslopp: översättning av religiösa självbiografier ca 1750-1830
Under 1700-talets första hälft började väckelserörelsen Unitas Fratrum – Brödraförsamlingen – att verka i Sverige.
Väckelsen hade ursprungligen sina rötter i senmedeltidens Böhmen, men spreds därefter till de tyska länderna och därifrån till Sverige och andra delar av världen från orten Herrnhut i Sachsen. Därav den vardagliga benämningen på väckelsen – ”herrnhutism”. Herrnhutismen betraktas av de flesta forskare som ett utskott av pietismen, åtminstone när det gäller den tidigmoderna perioden, men det finns också särdrag i form av exempelvis medeltida bröllopsmysticism på ett sätt som gör herrnhutismen unik.
Utanför kärnområdena i fr.a. Tyskland organiserades herrnhutismen främst i form av societeter. I Sverige bildades med tiden fyra sådana societeter, i Stockholm och Göteborg samt mera kortlivat i Uddevalla och Karlskrona. Den största gruppen anhängare återfanns dock sannolikt bland landsbygdens befolkningsgrupper, även om kunskaperna om herrnhutismens läror bland dessa ofta torde ha varit ganska vaga. Det känslomässiga engagemang som herrnhutismen byggde på bidrog ändå, tillsammans med andra faktorer, till de stora folkväckelserna senare under 1800-talet. Herrnhutismen kom också att spela stor roll för många av det sena 1700- och tidiga 1800-talets kulturgestalter.
De troende hade som praktik att skriva eller diktera sina egna levnadslopp. Levnadsloppen behandlar huvudpersonernas livserfarenheter och religiösa upplevelser. Med hjälp av dessa levnadslopp är det möjligt att förstå herrnhutismen i ett bredare social- och kulturhistoriskt sammanhang, inte bara som en tidstypisk religiös väckelse. Levnadsloppen kopierades och cirkulerades till de orter runt om i det protestantiska Nordeuropa och även Amerika och Karibien där herrnhutarna bedrev missionsverksamhet. Ofta spreds kopiorna av levnadsloppen på tyska – herrnhutismens ”lingua franca” – men lika ofta översattes de till de olika folkspråken, däribland svenska och engelska. Hur texterna och deras innehåll traderades och eventuellt förändrades i samband med översättningen är en ouppmärksammad aspekt. Översättningar av herrnhutiska levnadslopp mellan svenska, tyska och engelska är föremål för ett Kufo-projekt med Martin Åberg, professor i historia, och Hanna Enefalk, docent i historia.