Ämnet maskin- och materialtekniks historia
Allt har en början och här startade allt med universitetsfilialen till Göteborgs universitet 1967. Filialen som blev Högskolan i ý 1977. Ämnet materialteknik fanns med redan under högskoletiden och 1999 fick vi universtetsstatus och ýs universitet var därmed bildat. Under resan med utveckling av utbildning och forskning inom maskin- och materialteknik har samverkan alltid varit framträdande och betydelsefull, och den resan pågår fortfarande.
Redan hösten 1987 började man bygga upp forskning enligt ýsmodellen, det vill säga ha doktorander som var inskrivna vid andra lärosäten i det här fallet Uppsala universitet. ”Produktionensteknik och ekonomi” hette forskningsområdet, ett av flera tvärvetenskapliga områden som man ville satsa på. Ämnesmiljön inom dåvarande Institutionen naturvetenskap och teknik knöt till sig professorer vid andra lärosäten. Tanken med ýsmodellen var att näringslivet skulle vara med och formulera forskningsområdet och Uddeholm var med redan från start. Formverktyg var det första fokuset och flera andra företag som tillverkade verktyg var också med.
Materialgruppen började bildas kring andra hälften av 80-talet, då Gunnel Fredriksson och Martin Sundqvist anställdes på högskolan. Vid slutet på 80-talet sjösattes Bergslagenpaketet för forskning, en regional utvecklingssatsning kring industriella produkter inom stål. Då startade forskning och utveckling kring verktyg, nyckelpersoner i den utveckldingen var Sture Hogmark vid Uppsala universitet samt Lars Åke Nordström, forskningschef på Uddeholm i Hagfors. Jens Bergström kom till högskolan från Uddeholm 1993 och blev forsknings- och ämnesledare från 1993 till 2021.
äԲܰ
Under 90-talet startades ingenjörsutbildningarna med de tvåriga högskoleingenjörsutbildningar som sedan blev de treåriga högskoleingenjörsprogrammen. Många av lärarna från Älvkullegymnasiets yrkestekniska utbildning anställdes under denna tid på den dåvarande högskolan.
äԲܰ var i början av 90-talet hemvist, med ett litet laboratorium där man installerade det första svepelektronmikroskåpet vilket kunde köpas in genom en donation från Wermlandsbanken. När sen hus 5 och 9 byggdes fick mijlön utrymmen där istället. Med fler och större lokaler fick man möjlighet att utrusta ändamålsenliga laboratorier till den växande ämnesmiljön.
Inför universitetsansökan formulerades en forskningsstrategi med följande fem forskningsområden:
- Skog, miljö och material
- Tjänster, IT och kommunikation
- Lärande i skola och arbetsliv
- Regional identitet och välfärd
- Genusvetenskap
Från den 1 januari 1999 blev den tidigare högskolan så ýs universitet. Det första året som universitet startade forskarutbildning i 14 ämnen. Året därpå ytterligare fyra, bland andra materialteknik. Redan under 1999 tillsatte dåvarande rektor Christina Ullenius en arbetsgrupp för att utreda förutsättningarna för att starta civilingenjörsutbildning. Under år 2000 gav Högskoleverket klartecken och hösten 2001 antogs den första kullen blivande civilingenjörer vid universitetet. 2004 startade "bred ingång" som beroende på senare val av profilområde kunde leda till examen i bland annat i maskinteknik och materialteknik.
Samverkan
I unversitetets strategi från 2002 står det att "Förmågan att vara kunskapscentrum, inspiratör och kreativ resurs för det omgivande samhället ska vara en naturlig del av universitetets kultur och arbetssätt" något som varit en viktig del och förutsättning för utvecklingen av utbildning och forskning i ämnesmiljön maskin- och materialteknik.
En omorganisation genomfördes 2006, som innebar att man gick från att ha varit en stor institution med många naturvetenskapliga ämnen till en mindre institution med ämnena maskin- och materialteknik, fysik och elektroteknik. Därmed skapades en enhet som gav möjlighet att arbeta tillsammans inom utbildningarna och forskningen. Samarbetet blev både tätare och bredare.
Forskningen utvecklas
Förväntningarna på att universtietens forskning ska bidra till samhällets och regioners utveckling har blivit mer uttalat under åren. Forskningen har utvecklats i samverkan med näringslivet över tid från forskning om formverktygs skador som begränsade livslängden, till nötning, friktion, utmattning av material inte bara inom verktygsstål. På senare år har additiv tillverkning av metaller tillkommit och lokalerna i hus 21 har inneburit många nya möjligheter till vidare utveckling av utbildningarna och forskningen.