������ý

I botten är jag politisk geograf, intresserad av hur makt över geografiska områden formuleras, implementeras och konsolideras. Genom olika diskursiva praktiker manifesteras olika geografiska områden, som exempelvis regioner, som nödvändiga, logiska, ”naturgivna” av olika politiska och ekonomiska aktörer. Ett växande intresse för det ontologiska - närmare bestämt det politiskt-ontologiska - har kommit med åren. Rumslig metafysik kanske vi kan kalla det, eller geofilosofi.

Min forskning kan delas upp i tre kategorier. Den första kategorin sätter geografiska konstruktioner som platser, städer och regioner i centrum medan den andra kategorin sätter relationer mellan olika idealtyper av människor i förgrunden. I båda fallen handlar det om att förstå maktens geografi och geografins makt lite bättre. Medan de två första kategorierna är mer empiriskt förankrade är den tredje kategorin mer teoretisk i sin karaktär och handlar mer specifikt om att utveckla enrumsteoretisk förståelse som gör det möjligt att närma sig olika empiriska fenomen med en ändamålsenlig (geografisk) begreppsapparat. Denna min tredelade uppdelning ser jag främst som didaktisk, i den konkreta forskningspraktiken smälter de tre kategorierna samman.

Den första kategorin, geografiska konstruktioner, kan sägas ha initierats med mitt avhandlingsprojekt om Öresundsregionen. Öresundsregionen, med dess tydliga urbana centrum i form av Malmö och Köpenhamn, blev mitt empiriska intresseområde och jag insåg relativt snart att framväxen av regioner är mycket en effekt av en urban konkurrenssituation i Europa. I vissa fall skulle man kunna säga att regionaliseringen under 1990-talet var en förklädd funktionell urbanisering. På olika sätt problematiserade och dekonstruerade jag de geografiska visioner som placerade Malmö och Köpenhamn i centrum i ett föränderligt geoekonomiskt norra Europa efter att gränsen mellan öst och väst hade upplösts 1989-1990. Jag kom att hämta inspiration från flertalet uttalade stadsforskare som Henri Lefebvre och Paul Virilio. Det regionala gränsöverskridande stadsrummet var, argumenterade jag, ett producerat rum genom mobilisering av hastigheter och rörligheter vars stratifiering i sig kan förstås politiskt-geografiskt.

Efter avhandlingen har jag fördjupat mitt intresse för geografiska konstruktioner genom att a) fördjupa studier av stadsregioner, b) studera städers marknadsföring samt c) problematisera vad ”planering”. När det gäller fördjupningen av stadsregioner (a) har detta oftast skett genom ett turistperspektiv och i vissa fall genom ett biopolitiskt ramverk. När det gäller städers marknadsföring (b) har det främst varit texter som vill problematisera och dekonstruera på olika sätt det växande city branding – fenomenet. Slutligen, har jag arbetat på att i olika sammanhang problematisera vad planering (c) är i dess olika former (regional planering, stadsplanering, fysisk planering) i ett antal skrifter. Vad dessa skrifter framför allt slår fast är att regionalpolitik och regional planering behöver dekonstrueras ytterligare än vad som har gjorts samt att planering i filosofisk bemärkelse kan förstås och problematiseras utifrån ett nihilistiskt ramverk.

Den andra kategorin, relationer mellan olika idealtyper, sätter relationer mellan olika idealtyper (här i klassisk sociologisk mening) av samhällsinvånare i centrum och knyter mer specifikt an till ett växande intresse för politisk filosofi. Det här kommer ur ett intresse att studera hur de människor som förväntas befolka de geografiska områden som ”blir till” kommer att, eller uppmanas att förhålla sig till varandra. Vi kan exempelvis relatera denna fråga till intresset för den urbana kreativa klassen som många städer vill attrahera. På vilket sätt är dessa i marknadsföringssammanhang attraktiva befolkningsgrupper föremål för en biopolitisk ambition hos de urbana regimerna? Detta intresse kommer från det biopolitiska så som det har presenterats av Michel Foucault men också i Giorgio Agambens politiska filosofi.

Agambens arbete fokuserar på relationernas natur som de har föreställs i västerländsk metafysik (och i förlängningen i föreställningar kring polis, makt, demokrati, politik) och är en studie i organisering och hantering av det biopolitiska. Lägret eller zonen blir för Agamben den organisationsprincip som är idealisk för en suverän regent, och inte exempelvis staden eller organisationen med tydliga gränser till sin omvärld. Som i stort sett all kontinentalfilosofi ska Agambens idéer behandlas varsamt och omsorgsfullt när de flyttas över i ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Därför närmade jag mig Agambens texter genom att ta initiativ och genomföra ett temanummer i Geografiska Annaler B: Human Geography 2006 kring Agamben och hans bärande idéer bland annat problematiserar staden som vi traditionellt förstår den.��

Denna andra kategori kan delas upp i två undergrupp. Den första undergruppen (a) fokuserar på hur relationer mellan människor formas i en allt mer urbaniserad tjänsteekonomi medan den andra undergruppen (b) sätter de två idealfigurerna den postpolitiska turisten och den politiska medborgaren i ontologisk kontrast mot varandra.När det gäller den första undergruppen (a) går det att argumentera att en samhällelig och i huvudsak urban servicediskurs har en tendens att ställa olika idealtyper av konsumenter och servicearbetare mot varandra i relationer som sällan är symmetriska. Servicesamhället rymmer således sin egen politiska geografi, i synnerhet större städers innerstadskärnor som ofta är centrum för konsumtion, upplevelser och turistisk aktivitet och en stratifiering av människor i olika kategorier efter deras funktion i denna nöjesbaserade konsumtionsekonomi.

När det gäller den andra undergruppen (b) använder jag de två idealfigurerna turisten och medborgaren där turisten symboliserar den avpolitiserade nöjeskonsumenten medan medborgaren symboliserar den klassiska invånaren av staden och nationen i politiks filosofi (polis) som på olika sätt är utmanad av turisten i den allt mer urbaniserade världsekonomin. I dessa alster har jag arbetat lite mer metaforiskt och experimentellt i form av nyttjandet av populärkulturella referenser (till exempel har jag arbetat med tanken att den urbana turisten kan ses som en vampyr som rör siggenom snarare än i olika stadslandskap). En analytisk nyckelfaktor här är hur mobil teknologi skapar nya förutsättningar till interaktion mellan människor och hur nya medier formar representationen av och användandet av olika urbana platser. Sociala medier är följaktligen också av politisk natur, eller har implikationer som är av politisk natur.

Slutligen, den tredje kategorin, rumsteoretisk förståelse, knyter an till ett långlivat intresse för hur rumslighet kan förstås, något som har avhandlats i årtionden inom den så kallade rumsliga vändningen. De senaste åren har jag arbetat på att inkorporera Agambens definition av makt som relationsbunden i topologisk mening i en utvecklad förståelse av rummet. Två ontologiska tankefigurer; en topografisk och en topologisk, kan begreppsmässigt ställas mot varandra i avsikt att sprida nytt ljus på ett samhällsfenomen eller en samhällsutveckling.

Dessa två tankefigurer kan med fördel sättas i ett postpolitiskt ljus i syfte att kunna diskutera hur staden (och tankar kring demokrati och inflytande) som organisationsprincip och styrelseform idag utmanas av olika politiska och ekonomiska (delvis men inte endast nyliberala) trender och tendenser. För att uttrycka det kort, olika rumsliga eller ontologiska figurer eller modeller mobiliseras för att kunna säga något om det samhälleliga tillståndet, med empirisk exemplifiering från turism (allt inkluderat - turism, media (sociala medier som demokratiinskränkande) och stadsplanering (passivt nihilistisk stadsplanering för den kreativa klassen).

Så jag hyser jag en vurm för utveckling av teoretiska tankesätt och begreppsutveckling samt diskussioner som väcker associationer och erbjuder kopplingar mellan samhällsfenomen som till synes förefaller vara disparata.

Munar, A. M. & Ek, R. (2021): Digital tourism communication and democracy. Tourism, Culture & Communication 22(2): Special Issue on Digital Tourism Democracy. Fast track.

Reid, S. & Ek, R. (2021): The Coming of the Fugue and the Blind Tourist? In Science Fiction, Disruption and Tourism. Yeoman, I.; McMahon-Beattie, U. & Sigala, M (Eds.). Channel View Publications, Bristol, pp. 175-186. ��

Ek, R.; Hardy, A.; Larson, M. & Ooi, C-S. (2020) The emotional labour of the co-created tourism experience.��The Routledge Handbook of Tourism Experience Management and Marketing. Dixit, S. K. (ed.). Routledge, Abingdon, 550-559.