Kjerstin Almqvist, professor i psykologi vid čû¶łŽ«Ăœs universitet, Ă€r en av talarna pĂ„ Ericastiftelsens jubileumskonferens den 11 oktober. Hon lyfter hur vi kan stödja barn och familjer i utsatta situationer, med fokus pĂ„ smĂ„ barns psykiska hĂ€lsa â ett omrĂ„de dĂ€r hon Ă€r expert.
Hej Kjerstin! Din presentation har titeln âSmĂ„ barn, smĂ„ bekymmer ⊠eller?â Kan du utveckla?
â SmĂ„ barns tecken pĂ„ psykisk ohĂ€lsa Ă€r lĂ€tta att förbise. Problemen tolkas ofta som nĂ„got som âgĂ„r överâ eller âvĂ€xer bortâ. Men forskning visar att tidiga tecken ofta Ă€r varningssignaler som, utan insatser, förvĂ€rras med tiden. Ju tidigare vi identifierar och behandlar dessa symtom, desto större chans har vi att pĂ„verka barnets utveckling positivt. Vi vet till exempel att barn som visar tecken pĂ„ depression eller aggression i tidig Ă„lder löper stor risk att ha kvar problemen som tonĂ„ringar och vuxna, och att det dĂ„ Ă€r svĂ„rare att hantera. Samtidigt ska vi naturligtvis inte tro att alla utmaningar i smĂ„barnsĂ„ren Ă€r allvarliga. Men smĂ„ barn har rĂ€tt till samma vĂ„rd som större barn och vuxna nĂ€r de visar symtom pĂ„ psykisk ohĂ€lsa. Tidiga insatser gynnar inte bara barnet, utan Ă€r Ă€ven samhĂ€llsekonomiskt fördelaktiga.
FÄr smÄ barn med psykisk ohÀlsa rÀtt hjÀlp?
â TyvĂ€rr finns stora brister i tillgĂ„ngen till specialiserad behandling för dessa barn. BarnhĂ€lsovĂ„rden gör ett bra arbete med att upptĂ€cka problem, men det Ă€r svĂ„rt att fĂ„ rĂ€tt vĂ„rd. Barn- och ungdomspsykiatrin har lĂ„nga köer, saknar kunskap och Ă€r frĂ€mst inriktad pĂ„ skolbarn och tonĂ„ringar. PĂ„ vissa hĂ„ll finns sĂ€rskilda smĂ„barnsteam, men dĂ€r dessa saknas fĂ„r smĂ„ barn sĂ€llan den hjĂ€lp de behöver. Problematiken begrĂ€nsas ofta till pedagogiska lösningar eller medicinering, men Ă€ven emotionella och psykiska problem mĂ„ste behandlas.
Idag Àr den vanligaste insatsen att förÀldrar erbjuds att delta i nÄgon form av förÀldraprogram, riktade enbart till de vuxna. NÄgot som Kjerstin Almqvist vill se en Àndring pÄ:
â Barnkonventionen Ă€r tydlig att smĂ„ barn har samma rĂ€tt till vĂ„rd som Ă€ldre barn och vuxna. Forskning visar att behandling som inkluderar bĂ„de barn och förĂ€ldrar ger bĂ€ttre resultat Ă€n nĂ€r bara förĂ€ldrarna involveras. Vi behöver fler metoder dĂ€r barnen sjĂ€lva deltar, sĂ„ att samspelet mellan barnet och den vuxne blir möjligt att förĂ€ndra. Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att kartlĂ€gga bĂ„de barnens och förĂ€ldrarnas situation, dĂ„ barns svĂ„righeter ofta hĂ€nger ihop med förĂ€ldrarnas problem, som missbruk eller svĂ„righeter att möta barnets behov. Vi mĂ„ste behandla bĂ„de barnets symtom och den miljö barnet lever i.
Vad vill du sÀga till de som arbetar med dessa frÄgor?
â Det Ă€r viktigt att noga kartlĂ€gga barnets livssituation och förĂ€ldrarnas förmĂ„ga att möta deras behov. SmĂ„ barns psykiska hĂ€lsa mĂ„ste alltid förstĂ„s i relation till familjen eller vĂ„rdnadshavaren. Samspelet mellan barn och förĂ€ldrar Ă€r centralt för barnets utveckling.
Och till utsatta familjer?
â Jag vill ge hopp och uppmuntran. Det finns effektiva behandlingsmetoder som kan hjĂ€lpa, Ă€ven om det kan vara svĂ„rt att fĂ„ rĂ€tt hjĂ€lp. Ge inte upp! Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att stĂ€lla krav pĂ„ att vĂ„rden organiserar sig sĂ„ att smĂ„ barn fĂ„r den specialiserade vĂ„rd de har rĂ€tt till â och att hela familjen inkluderas.
Kjerstin Almqvist Ă€r professor i psykologi och verksam inom CBU â Centrum för forskning om barn och ungdomars psykiska hĂ€lsa vid čû¶łŽ«Ăœs universitet. Hon forskar om barn och ungdomars psykiska hĂ€lsa med fokus pĂ„ barn som utsatts för vĂ„ld och fara i olika situationer, deras reaktioner och insatser â ur barnens perspektiv.
