Att undervisa i praktiska moment pÄ ett effektivt sÀtt
2023-06-21Hur gör yrkeslĂ€rare nĂ€r de undervisar i praktiska moment? Ăr det möjligt att effektivisera den processen pĂ„ ett bra sĂ€tt? En grupp forskare och svetslĂ€rare arbetade tillsammans för att finslipa undervisningen nĂ€r eleverna skulle lĂ€ra sig att lĂ€gga en TIG-svets.
I försöken har forskare och lĂ€rare tillsammans testat sig fram, berĂ€ttar Nina Kilbrink, docent i pedagogiskt arbete vid čû¶łŽ«Ăœs universitet och projektledare för forskningsprojektet Konsten att lĂ€ra sig svetsa, som Skolforskningsinstitutet finansierade.
Ett didaktiskt perspektiv pÄ görande
Syftet med projektet var att ta reda pĂ„ mer om hur elever lĂ€r sig ett görande â ett praktiskt sĂ„ kallat lĂ€randeobjekt. Det har projektgruppen undersökt i en learning study, vilket kortfattat kan beskrivas vara ett praktiknĂ€ra forskningsprojekt dĂ€r forskare och lĂ€rare arbetar tillsammans med det dubbla syftet att förĂ€ndra praktiken till det bĂ€ttre och att utveckla teorier. Forskarna valde att titta pĂ„ hur elever lĂ€r sig att svetsa.
Eftersom eleverna skulle lĂ€ra sig ett görande behövde lĂ€rarna synliggöra den tysta kunskapen om hantverket. Hur ska eleverna hitta lagom nivĂ„ pĂ„ aktiviteterna de ska utföra? Hur ska det lĂ„ta, lukta, se ut nĂ€r det Ă€r rĂ€tt? Varför fungerar en ny metod plötsligt för en elev? Nina berĂ€ttar: â Genom att hitta saker att relatera till blir det möjligt att synliggöra processen och bedöma den, i stĂ€llet för att bara se pĂ„ resultatet. DĂ„ blir det ocksĂ„ möjligt att pĂ„verka lĂ€randeprocessen sĂ„ att fler elever lĂ€r sig snabbare, bĂ„de i svetsbĂ„set med maskinerna och i klassrummet.
Undervisningscykler i verkstaden
Efterhand som försöken pĂ„gick sĂ„g projektgruppen att ju mer de strukturerade upp och snĂ€vade av innehĂ„llet i undervisningen, desto mer gick det att arbeta systematiskt med just det som de ville att eleverna skulle kunna. Undervisningen innehöll först mĂ„nga olika moment. LĂ€rarnas egen liknelse var att gödsla, att dela med sig av sĂ„ mycket kunskap de kunde: â Men det visade sig under projektets gĂ„ng att mindre innehĂ„ll ger kvalitet och ett djupare lĂ€rande. Det ger eleverna möjlighet att fokusera, och det avgrĂ€nsade innehĂ„llet gör det ocksĂ„ lĂ€ttare för lĂ€rarna att undervisa sĂ„ att eleverna förstĂ„r. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kan den tysta kunskapen om hantverket bĂ€ttre synliggöras, sĂ€ger Nina.
Det första lektionspasset i den första cykeln höll lĂ€raren pĂ„ samma sĂ€tt som han brukade. Det filmades, och vad som hĂ€nde under lektionspasset analyserades sedan â först av forskare och lĂ€rare var för sig och sedan tillsammans. LĂ€raren konstaterade att hans upplevelse av lĂ€randet inte överensstĂ€mde med det faktiska skeendet. Han hade ett brett fokus och försökte fĂ„ med mycket i samma situation. Interaktionen mellan lĂ€raren och eleverna var ocksĂ„ mindre Ă€n han hade upplevt berĂ€ttar Nina: â Till nĂ€sta lektionspass anpassade vi planeringen, och Ă€ven den lektionen filmades. DĂ„ sĂ„g vi hur vi hade nĂ„tt en bit pĂ„ vĂ€gen. BĂ„de i att bedöma vilka delar som TIG-svetsning bestĂ„r av mer specifikt, och i hur lĂ€raren nĂ„dde en betydligt högre grad av interaktion med eleverna bĂ„de verbalt och ickeverbalt, som i kroppsrörelser, nickningar och blickar.
Nina förklarar cyklerna i undervisningen genom ett exempel: â LĂ€randeobjektet i vĂ„rt projekt ringades in till att lĂ€gga en TIG-svets. För att kunna lĂ€gga en TIG-svets mĂ„ste man kunna skapa en smĂ€lta. I första cykeln vid det första lektionstillfĂ€llet visade lĂ€raren den hĂ€r smĂ€ltan innan eleverna skulle svetsa â och de fick stĂ„ bredvid och bekrĂ€fta att de sĂ„g det han sa att de skulle se. I andra cykeln bad lĂ€raren eleverna att sjĂ€lva tala om nĂ€r de sĂ„g smĂ€ltan, för att kunna avgöra om de förstod vad han ville att de skulle förstĂ„. I sista cykeln fick eleverna berĂ€tta för lĂ€raren vad som hĂ€nde nĂ€r de skapade smĂ€ltan sjĂ€lva. Det gav eleverna mer och mer utrymme att visa om de hade förstĂ„tt, i sjĂ€lva undervisningssituationen.
LÀrarna har lÀrt nytt
Ett av mĂ„len med projektet var, att nĂ€r projektet var avslutat skulle lĂ€rarna ha god kĂ€nnedom om teorier och metoder som behövs för att kunna arbeta vidare med ett professionsutvecklande arbetssĂ€tt, pĂ„ ett sĂ€tt som kan integreras i skolans vardagliga verksamhet. Nina berĂ€ttar: â LĂ€rarna i projektet har alla yrkesĂ€mnesspecifika kunskaper. De sĂ€ger att de under projektets gĂ„ng har förĂ€ndrat sitt förhĂ„llningssĂ€tt till att undervisa. De har haft möjlighet att fördjupa sig i Ă€mnesdidaktiska frĂ„gor, och fĂ„tt redskap för att föra didaktiska samtal kring undervisning och lĂ€rande med varandra â alltsĂ„ sjĂ€lva kĂ€rnan i lĂ€raruppdraget. Tillsammans har de tittat pĂ„ hur undervisningen Ă€r ett sĂ€tt för lĂ€rare och elever att mötas.
YrkeslĂ€rare har mĂ„nga utmaningar, som sĂ€kerheten i klassrummet, hur de ska planera lektionerna och hur de ska bedöma eleverna. Det tar ocksĂ„ tid att visa en elev i taget, och hur ska resten av gruppen hanteras under tiden? â En lĂ€rare berĂ€ttade att han har tagit med sig en stor del av tĂ€nkandet runt variationsteori och samtalsanalys in i den ordinarie undervisningen med hela klassen, sĂ€ger Nina. Han menade att projektet gett honom en kick i hans didaktiska tĂ€nkande. Men sedan mĂ„ste tĂ€nkandet anpassas efter den ordinarie praktiken, som vilken tid som finns till förfogande och hur mĂ„nga elever det Ă€r i klassen.
En del i variationsteorin Ă€r att visa bĂ„de rĂ€tt och fel. AlltsĂ„: âDu ska göra sĂ„ hĂ€r men inte sĂ„ hĂ€râ, för att eleverna ska se var grĂ€nsen gĂ„r mellan vad som Ă€r möjligt och vad som inte Ă€r möjligt. I början tyckte lĂ€rarna att det inte kĂ€ndes bra att visa vad som var fel. Men under projektets gĂ„ng har lĂ€rarna hittat verktyg för att prata om didaktiska frĂ„gor med varandra berĂ€ttar Nina: â Det gör det möjligt för dem att bygga vidare pĂ„ och dra erfarenhet av vad andra faktiskt gör. En av lĂ€rarna menar att de tvĂ„ stora lĂ€rdomarna som han har tagit med sig frĂ„n projektet Ă€r att det Ă€r viktigt att först snĂ€va av vad som ska undervisas, och sedan utöka interaktionen med eleverna. Han lyfte Ă€ven nĂ„got som Ă€r centralt genom hela forskningen: att elevernas lĂ€rande hela tiden mĂ„ste vara det som stĂ„r i första rummet.
Teorierna bakom forskningsprojektet
â NĂ€r vi tittade pĂ„ vad undervisningen skulle innehĂ„lla lutade vi oss mot variationsteori, sĂ€ger Nina. Grundtanken var att lĂ€rande alltid har ett innehĂ„ll och att det gĂ„r att variera. I försöken satte vi upp variationsmönster vartefter. Ska man hĂ„lla TIG-brĂ€nnaren lĂ„ngtifrĂ„n eller nĂ€ra? Vad fungerar bra att göra, och vad fungerar mindre bra?
Det normala nÀr variationsteori anvÀnds Àr att det ingÄr för- och eftertester, men det var inte praktiskt möjligt hÀr. För att ta reda pÄ hur eleverna lÀrde sig det som de förvÀntades lÀra sig anvÀnde forskarna i stÀllet samtalsanalys. Hur kom lÀraren och eleven fram till en gemensam förstÄelse? Hur uppvisade eleven förstÄelse av det lÀraren sa och nytt kunnande i interaktionen med lÀraren?
â KĂ€rnan i learning studies Ă€r att det lĂ€raren har tĂ€nkt sig att eleverna ska lĂ€ra sig ocksĂ„ ska vara det eleverna faktiskt lĂ€r sig i ett undervisningspass. Ett mĂ„l som lĂ€rarna strĂ€vade efter var dĂ€rför att eleverna efter det att undervisningen avslutats skulle kunna sĂ€tta ord pĂ„ vad de lĂ€rt sig, gĂ€rna samtidigt som de svetsade â som ett kvitto pĂ„ sin nya kunskap, berĂ€ttar Nina.
Att forska praktiknÀra
I forskningsprojektet har projektgruppen försökt kartlĂ€gga hur progressionen i lĂ€rprocessen ser ut, och nĂ„ en gemensam förstĂ„else runt det specifika lĂ€randeobjektet TIG-svetsning: â I ett projekt av det hĂ€r slaget behöver deltagarna vara prestigelösa och visa ömsesidig respekt för varandra och varandras kunskaper. De mĂ„ste ocksĂ„ vara beredda pĂ„ att tĂ€nka om och omvĂ€rdera, vara flexibla. Forskare och lĂ€rare behöver tillsammans hitta lösningar som bĂ„de har en vetenskaplig trygghet och följer verksamheten, menar Nina och fortsĂ€tter: â Det var ett bra samarbete dĂ€r alla inblandade kunde bidra med sina kompetenser. Ăven om skolledningen inte var med i projektet, stod de bakom det och uppmuntrade lĂ€rarnas deltagande.
Filmerna frĂ„n lektionerna transkriberade vi forskare mycket noga. Under de hĂ€r praktiska lektionerna strĂ€var lĂ€rare och elev efter en gemensam förstĂ„else i en interaktion. Vi betraktade bilderna och tittade pĂ„ kroppshĂ„llningen och blickarna, med fokus pĂ„ hur lĂ€randet sker och hur innehĂ„llet kan synas i interaktionen mellan lĂ€raren och eleven berĂ€ttar Nina: â Det finns förstĂ„s en grundstruktur att utgĂ„ frĂ„n i undersökningen, men samtidigt mĂ„ste vi vĂ„ga fĂ„nga det som hĂ€nder och anpassa forskningen efter det. Ibland var vi i projektgruppen tvungna att hĂ„lla tungan rĂ€tt i mun för att det skulle bli vetenskapligt, men praktiknĂ€ra forskning krĂ€ver att man vĂ„gar kasta sig ut och följa verksamheten.
Att anvÀnda resultatet
Det Ă€r viktigt att förmedla de hĂ€r kunskaperna för att lyfta och utveckla yrkesĂ€mnesundervisningen, sĂ€ger Nina: â LĂ€rare har anvĂ€nt resultaten och vidareutvecklat sin undervisning, och yrkeslĂ€rarstudenter har ocksĂ„ hittat den vetenskapliga artikeln om projektet. PĂ„ sikt vill vi att de hĂ€r insikterna och kunskaperna ska nĂ„ alla yrkeslĂ€rarstudenter. Hittills har vi nĂ„tt ut till lĂ€rare som nĂ„r ut till de hĂ€r studenterna genom alumninĂ€tverk, men frĂ€mst via branschorganisationens svetslĂ€rarmöte dĂ€r lĂ€rarna i projektgruppen berĂ€ttat om hur de har arbetat. Vi forskare vill nu fortsĂ€tta med fler Ă€mnen och fler lĂ€rare. Först har vi ett nytt projekt som heter och som projektleds av min kollega i det hĂ€r projektet, Stig-Börje Asplund. Det projektet har ocksĂ„ beviljats finansiering av Skolforskningsinstitutet.
Lyssna pÄ en podd om projektet: