... studerande på grundlärarprogrammet och nyligen vald till ordförande för Lärarförbundet student. Grattis till ordförandeposten! Du kommer att föra 27 000 studerandemedlemmars talan, hur känns det?
- Det känns jättebra, samtidigt som det såklart är lite pirrigt! Det är ett stort ansvar. Det är väldigt hedrande att få förtroendet. Jag ser verkligen fram mot att få driva vår politik i olika forum under året som kommer.
Varför ska man engagera sig fackligt redan under studietiden?
Det är en ypperlig möjlighet att påverka sin egen och andras studietid, men även synen på yrket och att få vara med och möta de utmaningar som finns i skolan i dag. För mig handlar det om att vara en del av de konstruktiva lösningar vi måste se på problemen vi står inför.
Alla kan klaga, men det försämrar bara synen på lärarstudenter, yrkesverksamma, elever och skolan generellt. Som aktiv i facket väljer jag den lösningsorienterade vägen, vilket både ger mig personligen och svensk skola mer.
Vilka frågor är det du brinner särskilt för?
Jag anser att vi studenter bör ta större plats i debatten, inte minst gällande de frågor som rör oss och vår utbildning. Samtidigt ska vi som sagt lägga fokus på lösningar och utvecklingsmöjligheter när vi framför vår kritik. Genom att kvalitetssäkra lärarutbildningen och på så vis få fram fler kompetenta och drivna lärare tror jag mycket av de försämrade resultaten i svensk skola kan vända. Som förbund ser vi många utvecklingsmöjligheter inom yrket och utbildningen och det är dessa vi ska arbeta för att förbättra.
Vilken fråga tycker ni är viktigast för lärarstudenterna idag?
På årsmötet röstade vi genom fyra punkter på handlingsprogrammet, det är dessa som styr det kommande årets politik. Punkterna verkar för att stärka professionen samt kvaliteten på utbildningen.
Vi ska bevaka lämplighetsprovet och driva frågan att alla lärarutbildningar ska leda till examen på avancerad nivå. Vidare ska utbildningen genomsyras av normkritisk pedagogik. Vi vill även se en förändrad ersättningsmodell för lärosätena för att minska de ekonomiska incitamenten att godkänna studenter som inte bör godkännas. I förlängningen tror vi att dessa frågor kan höja statusen och synen på såväl studenterna som yrket i stort.
