I Kenya Àr utbildningen gratis. Men den obligatoriska skollunchen Àr det inte. Den kostar cirka tvÄ kronor per dag och gör att mÄnga inte kan gÄ i skolan. Detta ville lÀrarstudenterna Therese Lumberg och Hasibe Rexhepi Àndra pÄ. De lyckades.
- Jag var pÄ Kenyatta Secondary School, en kommunal gymnasieskola i Nakuru, Kenya, 2008 för att samla in material till mitt examensarbete i samhÀllskunskap. Under den resan kom det fram att mÄnga förÀldrar inte har rÄd att lÄta sina barn gÄ i skolan pÄ grund av kostnaderna för den obligatoriska skollunchen, berÀttar Therese Lumberg.
- Ska befolkningen pÄ Afrikas horn bli mer oberoende och sjÀlvförsörjande mÄste fler barn delta i undervisningen. För att hjÀlpa dem med detta startade vi i höstas insamlingsprojektet Food for Education. Syftet var att samla in pengar för att bekosta deras skolluncher och pÄ sÄ sÀtt bidra till att Kenya kommer pÄ fötter, sÀger Hasibe Rexhepi. Som blivande lÀrare i samhÀllskunskap tycker vi givetvis att utbildning Àr A och O för en fungerande demokrati. Men utbildning Àr ocksÄ en mÀnsklig rÀttighet och vi tycker att det Àr synd att barn förvÀgras den rÀtten pÄ grund av den relativt lilla summa som behövs till skollunchen.
GrÀt av lycka
I oktober och november förra Äret var Therese Lumberg och Hasibe Rexhepi pÄ plats pÄ Kenyatta Secondary School i Nakuru, Kenya, för att genomföra delar av sin slutpraktik och överlÀmna sina gÄvor nÀstan 42 000 kronor samt mÀngder av skrivmaterial och barnklÀder.
- Det var mer Àn vad vi hoppats pÄ. Vi hade ett nÀra samarbete med rektorn, mentorerna och kuratorn/studievÀgledaren pÄ skolan för att identifiera de mest behövande eleverna. Tillsammans valde vi ut 66 elever. Samtliga hade stora skulder dÄ de inte betalat lunchavgifterna under flera terminer. Dessa elever fick hela eller delar av kostnaden för luncherna under resten av sin skolgÄng betalda. Utöver detta betalades en ny skolbyggnad med pengarna vi fÄtt in, berÀttar Hasibe Rexhepi.
-SÄvÀl rektor som lÀrare tappade andan nÀr vi berÀttade hur mycket vi satt in pÄ skolans konto. Det har aldrig tidigare hÀnt att en sÄ stor summa pengar donerats till skolan. Detta gav ocksÄ spridningseffekter, dÄ anhöriga till lÀrarna började donera bidrag till samma ÀndamÄl. Eleverna var givetvis oerhört tacksamma och glada över att de nu kan fullfölja sina studier. Vi fick aldrig trÀffa förÀldrarna personligen, men lÀrarna berÀttade att nÄgra av dem kommit till skolan tidigt en morgon och grÄtit av lycka för att deras barn nu garanterades skolgÄng, sÀger Therese Lumberg.
MĂ„nga erfarenheter rikare
BÄde Hasibe Rexhepi och Therese Lumberg tycker att resan var utöver förvÀntan och gav perspektiv pÄ tillvaron.
- Det vi uppskattade mest var att bÄde lÀrare och elever, men ocksÄ vÄra nya vÀnner, tog emot oss med en sÄdan vÀrme. Stundtals var det givetvis svÄrt att se den utsatthet och fattigdom som barn, men ocksÄ vuxna, levde i. Men trots situationen hade de alltid nÀra till ett leende. Det Àr beundransvÀrt den uppskattning och den glÀdje som de visar för smÄ vardagliga ting i livet.
- Det hÀr Àr en erfarenhet som vi kommer att ha med oss sÄvÀl i vÄrt kommande yrkesliv som privatliv. Som blivande lÀrare kÀnns det viktigt för oss att kunna fÄ en egen bild av landet sÄ att vi kan undervisa om det pÄ ett mer nyanserat sÀtt. Upplevelserna har ocksÄ satt perspektiv pÄ den egna tillvaron, livet och vilka förutsÀttningar man har samt lÀrdomen att alla kan göra nÄgonting för att förÀndra. Ingen kan göra allt, men alla kan göra nÄgot!
