Rapporterna från förtidsröstningen säger att verkar kunna bli ett rekordår för det svenska EU-röstandet. Vi träffade Peter Wall, som har studerat hur högstadielärare lär ut om EU.
Peter Walls licentiatavhandling, ”EU-undervisning: En jämförelse av undervisning om politik på nationell och europeisk nivå”, kom 2011. I den tittar han bland annat närmare på hur EU-undervisningen i svenska högstadieskolor går till och jämför den med hur svensk politik lärs ut.
- Man kan grovt räknat säga att lärarna har två strategier när de undervisar svensk politik på högstadiet. Den ena, som jag kallar valårsstrategi, är att ta all politikundervisning när det är valår. Alla årskurser får allting serverat ett valår. Den andra strategin är årskursbaserad, det vill säga man koncentrerar politikundervisningen till en årskurs, i åttan, oavsett om det är valår eller inte. Det hindrar förstås inte att man diskuterar svensk politik under valår, men själva läsningen sker i en särskild årskurs.
Det Peter Wall uppmärksammade var att EU-undervisningen i stort skiljer sig kraftigt från den kring svensk politik.
- När man undervisar om EU, tenderar det att bli mer historia eller geografi än samhällskunskap. Det finns en årskursstrategi, men då går den ofta ut på att ta upp EU i historia i årskurs 9, när man läser om efterkrigstiden, eller i geografin i årskurs 7 när man läser om Europa. En annan variant är det jag kallar carpe diem-strategi: om EU uppmärksammas i media på något vis tar man upp det just då.
- I slutändan är det här ett demokratiskt problem. Om vi inte kan få nästa generation att förstå hur de kan påverka, eller att de kan påverka, hur ska vi då kunna göra våra röster hörda i det större sammanhanget.
Ytlig undervisning
- Ett annat, besläktat problem, är att undervisningen om EU blir ganska ytlig. Den handlar sällan om hur EU fungerar och vad våra olika politiska partier vill med EU, utan har fastnat i frågan om ja eller nej till EU. Det verkar som att undervisningen är inriktad på att låta eleverna ta ställning till folkomröstningsfrågan från 1994 snarare än aktuella EU-frågor.
Det finns flera anledningar till att det ser ut så här, tror Peter Wall. En av dem är att lärarna helt enkelt inte kan EU lika bra som de kan svensk politik. Våra referensramar stämmer inte heller – kommissionen är inte riktigt EU:s regering, EU-parlamentet är inte som ett vanligt parlament.
Den svenska synen på EU
I Sverige upplevs EU som något avlägset, vilket inte är fallet i till exempel Tyskland. Författaren Carl-Johan Vallgren, som bott tolv år i landet, uttrycker det så här: i Tyskland är EU inrikespolitik medan det fortfarande är utrikespolitik i Sverige. De har varit med så länge i klubben och vi är gröngölingar i jämförelse. Här hemma skriver tidningarna fortfarande att ”Bryssel har bestämt”. Återigen blir det vi och dom, eller ja och nej till EU.
Hur kommer man tillrätta med det här?
- I och med de nya läroplanerna från 2011, är lärarna skyldiga att prata mer om EU i skolan, så vi kommer förmodligen se en ändring. Men vi har fortfarande ett kunskapsglapp som jag tror skulle kunna åtgärdas med vidareutbildning om EU. Det är egentligen absurt att en lärare ska utbilda sig en gång, och sedan aldrig igen – särskilt i ett ämne som är så föränderligt som samhällsvetenskap. ýs universitet har alla möjligheter att vidareutbilda om EU, för här har vi kunskapen. Och intresset från lärarna finns, det är jag övertygad om.
Aktuellt
Den 25 maj är det val till Europaparlamentet. Valdeltagandet i Sverige under det förra valet, 2009, stannade på 45,5%, något över EU-snittet.
Den 22-23 maj kan du förhandsrösta till Europaparlamentet på ýs universitet. .
