Backstugusittare, obesuttna, de som blev utan mark vid arvskiften. I fattighusen, i städernas slum. Vad betydde det att sakna jord och de livsviktiga rättigheter som var kopplade till jorden? Hur kunde en torpare påverka sitt liv och sin ekonomi? Och hur hittar vi de ”osynliga” arbetarna som inhystes i hyresrum i städerna? Det är frågor som forskarna söker svar på i forskningsprojektet ”De obesuttnas arkeologi och kulturarv”.
Projektet är ett forsknings- och metodutvecklingsprojekt, som bland annat ska komma fram till förslag på förbättrade arbetssätt vid arkeologiska utgrävningar, dokumentation och bevarande. Målet att bidra med kunskap om historia, människor och deras materiella lämningar från tiden cirka 1700-1900.
Fler skyddade lämningar med ändrad lagstiftning
Bakgrunden till projektet är förändringar i Kulturmiljölagen 2014. En avgörande förändring är att lämningar efter mänsklig verksamhet och bebyggelse som etablerats före 1850 nu är lagskyddade och kan bli föremål för arkeologiska insatser. Det betyder att antalet fornlämningar har ökat och många av dem är kopplade till underordnade grupper i samhället. Därför är det viktigt att kunna identifiera och datera lämningar på ett så enkelt och betryggande sätt som möjligt, eftersom ett lagskydd ger juridiska konsekvenser.
- Vi tittar på sentida lämningar och fokuserar på de fattigaste i dåtidens samhälle. Vi går igenom tidigare gjorda arkeologiska undersökningar från hela Sverige för att dels se hur de här grupperna hade det, dels för att se hur man kan arbeta vid bevarande i landskapet och undersökningar vid exempelvis vägbyggen och annan användning av marken, berättar Eva Svensson, professor i miljövetenskap och docent i historisk arkeologi tillika forskare inom CRS, Centrum för forskning om regionalt samhällsbyggande.
Vem räknades som fattig?
Forskarna går igenom tidigare genomförda arkeologiska undersökningar och tittar på vilka prioriteringar som gjorts, vilka metoder som har använts och vad man skulle ha kunnat göra annorlunda. Såväl beskrivningar av påträffade anläggningar, som föremål, artefakter, ingår i kartläggningen.
- Bilden som växer fram är delvis en annan än den vi känner till idag. Fattigdom och utsatthet är mer komplext och rörligheten är större än vad vi tidigare har känt till. Alla föds inte in i fattigdom, utan ibland var det till exempel så att marken inte räckte till i bondesläkten när arvsskiften genomfördes. Under projektets gång har det blivit tydligare att det är svårt att definiera fattigdom i enbart materiella termer. Det har även att göra med attityder till fattigdom, begrepp som "hel och ren", "ärlig eller oärlig", "med eller utan hopp" till exempel, berättar Eva Svensson.
”De obesuttnas arkeologi och kulturarv” är finansierat av Riksantikvarieämbetets FOU-medel. Det startade i januari 2017 och pågår fram till siste december 2019. Projektet är ett samarbete mellan Arkeologerna, Statens historiska muséer, Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet och Institutionen för miljö och livsvetenskaper samt CRS vid ý universitet.
