Vad finns det för möjligheter att utbilda sig som flykting i ett främmande land? I början av april var Hamid Asghari, doktor och lektor i pedagogiskt arbete, gäst hos Institute of Linguistics, University of Opole i Polen, för att hålla föreläsningar med olika perspektiv kring detta.
Hamid Asghari hade blivit ombedd att hålla ett antal olika föreläsningar med olika innehåll vid University of Opole, Polen. Bland åhörarna fanns pedagogikstudenter, lärarstudenter, universitetslärare och universitetsledning vid Institute of Linguistics, samt Erasmusstudenter. Då Polen tagit emot ett stort antal flyktingar från Ukraina, bland dem även lärarstudenter, hade föreläsningarna fokus på området flyktingungdomar i det svenska (yrkes)utbildningssystemet.
Eftersom Hamid Asghari själv har erfarenheter av att komma som flykting till Sverige berättade han i en av sina föreläsningar om sina erfarenheter, och om de möjligheter som han som flykting fick när han kom till Sverige för 37 år sedan.
- När jag kom till Sverige visste jag nästan inget om Sverige förutom ABBA, Volvo och SAAB. Jag visste också att Sverige var ett demokratiskt land, men eftersom jag inte hade vuxit upp i demokratin hade jag inte heller någon referensram om vad demokratin kunde vara. Jag kommer ihåg att i början av min vistelse i Sverige var jag rädd varje gång när jag såg en svensk polis. Min referensram var iransk polis som fängslade och dödade regimkritiker och slog folket blodigt för den minsta protesten mot regimen. Jag visste inte vad det innebar att lita på myndigheter. Jag förstod inte heller hur jag som en fattig flykting kunde var lika behandlad inför exempelvis vården eller utbildningen i jämförelse med en rik svensk, och att den människan inte gick före mig i vårdkön. Jag kunde inte svenska språket, och när man inte kan språket kan man förstås inte kommunicera med människor, och då är man ensam. Framförallt saknade jag min mamma. Jag var inte barn när jag kom som 18-årig till Sverige, men jag var inte heller vuxen. Jag kommer ihåg att många nätter grät jag och ville bara för några sekunder krama min mamma och säga, mamma jag älskar dig, jag saknar dig, men det var omöjligt. Det fanns inte heller mobiltelefoner och internet så att jag skulle kunna ringa billigt till Iran.
- Men jag hade också tur. Under de första månaderna under min vistelse fick jag ett jobb som verkstadsarbetare, som i kombination med studierna på gymnasiet gav mig möjligheten att lära mig språket, glömma bort ensamheten, tjäna lite pengar och få en identitetsframträdande som skattebetalare. Arbetskamraterna på verkstaden och lärarna i skolan satte spår i mitt liv och visade mig en sida av Sverige som är svårt för nyanlända elever att se, det vill säga Sverige som möjligheternas land. Då var det bara att ta vara på möjligheterna och börja bygga livet.
Forskning kring Sveriges gymnasielag
Nu är det tyvärr inte lika lätt för många nyanlända flyktingungdomar. Jag kan tänka mig att de också möter de svårigheterna som jag mötte för 37 år sedan när jag kom hit, men förutom det, har många flyktingungdomar fått stanna i Sverige genom gymnasielagen. Detta gör att det alltid finns en oro om utvisning hos den nyanlände flyktingen. Oron begränsar också dennes utsikt att se de möjligheter som landet erbjuder, och även om hen ser det innebär inte per automatik att hen får ta vara på de möjligheterna och börja bygga sitt liv. Ett exempel på detta, som jag i en pågående forskning och genom intervjuer med flyktingar på yrkesutbildningar har sett, är att utifrån gymnasielagen har de ungdomarna varit tvungna att få ett arbete inom ett halvt år efter avslutad gymnasieutbildning för att kunna stanna i Sverige. Många av de ungdomarna berättar att de egentligen ville välja annan yrkesutbildning än det de har utbildat sig till, men på grund av gymnasielagen valde de en viss yrkesutbildning som gav dem större möjligheter till arbete. Val av (yrkes)gymnasieutbildningar är frivilligt i Sverige, men denna valfrihet, såsom min forskning visar, gäller inte exempelvis flyktingungdomar som har stannat i Sverige genom gymnasielagen.
Ett klassrum fyllt av solidariet samt oro om liv eller död
I sina andra föreläsningar berättade Hamid Asghari bland annat om vikten av utbildning, och i synnerhet, vikten av yrkesutbildningar, för flyktingungdomars integration i det svenska samhället. Han beskrev också det svenska yrkesutbildningssystemet, APL, kombinationen av yrkesutbildning och arbete som ett sätt att lära sig det svenska språket.
- Jag pratade dessutom om min forskning om nyanlända flyktingungdomar i svensk yrkesutbildning och artikeln ”Teachers’ stories about teaching newly arrived refugee youths at a vocational upper secondary school in Sweden” som nyligen blev accepterad. Studien utgår från lärarberättelser om sina nyanlända flyktingelever. Ur berättelserna framträder att nyanlända flyktingungdomar har stor solidaritet med varandra, är ambitiösa och skapar en god stämning i klassrummet. Dessutom finns det alltid ”någon” som inte tror på demokratiska värderingar, även om de flesta av eleverna värdesätter den svenska demokratin och jämställdheten. När någon eller några av dessa elever hotas av utvisning eller får utvisningsbeslut kan det innebära liv och död för dessa elever. Detta har betydelse för lärarnas undervisning på det viset att de måste hantera undervisningssituationer där dessa utvisningshotade elever och andra oroliga flyktingungdomar är inblandade.
- Mina egna erfarenheter av att vara flykting ingick i alla mina föreläsningar. Detta som ett sätt att kontextualisera föreläsningarnas innehåll.
Utöver att föreläsa träffade Hamid Asghari forskare och ledare på University of Opole och diskuterade det fortsatta samarbetet och eventuella gemensamma konferenser med fokus på lärare, utbildning, migration och demokratifrågor. Besöket var finansierat av Erasmus+.
Läs mer om Hamid Asgharis forskning
