Blivande idrottslärare till topps på Kebnekaise
2018-11-08Tidigare i höst genomförde idrottslärarstudenter en fjällvandring uppe i Lapplandsfjällen tillsammans med lärare från ämnet idrottsvetenskap. Under tre dagar vandrade sällskapet cirka fem mil upp till Kebnekaises bergsmassiv för att den fjärde dagen bestiga sydtoppen, 2098 meter över havet.
Vandringen, som traditionsenligt genomförs termin tre inom ämneslärarprogrammet, gymnasielärare, idrott och hälsa, började på Kungsleden från STF-stugan vid Vakkatovare. I vindstilla sensommarvärme bestegs sydtoppen av Kebnekaise. Det tog cirka 6 timmar med flera pauser att ta sig upp till toppen. Väl uppe vid toppstugan lagades mat på medtagna stormkök som avnjöts till en vidunderlig utsikt. Sällskapet åkte sen kana nedför Sveriges enda toppglaciär, vilken har gjort att sydtoppen har varit högre än nordtoppen. Cirka 5 timmar senare var alla nere i tryggheten vid upprättat basläger nedanför Kitteldalen.
- De senaste åren har avsmältningen ökat på sydtoppen vilket inneburit att vissa hävdar att nordtoppen nu är högre än sydtoppen, säger Madeleine Wiker, lärare i idrottsvetenskap. Men alla som var uppe på sydtoppen håller naturligtvis inte med om detta.
Alla i vandringssällskapet bar på 15 - 18 kilo på ryggen. I packningen ingick tält, sovsäck, liggunderlag, stormkök, klädombyte och frystorkad mat med extra energiförstärkning i form av nötter och choklad. Under den lyckade toppbestigningen lämnades det mesta av packning en i tälten vid baslägret. Sällskapet tältade under hela vistelsen förutom sista natten då det var övernattning på Kebnekaise fjällstation där det fanns möjlighet till en välbehövlig dusch.
- Vi vill få med så många moment som möjligt, fortsätter Madeleine Wiker. Att bestiga toppen är inte målet i sig. Syftet med exkursionen är att känna trygghet i att klara av den. I kursplanen inom idrott och hälsa är friluftsliv en tredjedel av utbildningen så detta är en viktig del i en idrottslärares utbildning.
Viktig och uppskattad del i utbildningen
Denna fjällvandring, som bekostas av studenterna själva, var den sista delen friluftsutbildningen som idrottslärarstudenterna får i fyra steg vid ämnet idrottsvetenskap. De andra delarna är friluftsliv i Mattila, vinterutbildning i Idre Fjäll och tre dagar med övernattning i vindskydd i norra Värmland. De studenter som inte har möjlighet att följa med till Lapplandsfjällen får genomföra en alternativ vandring.
Dessa kunskaper är inte nog så viktiga i en tid då Sveriges medborgare uppmanas att ha ett nödkit i garaget med batteridriven radio, tändstickor och ljus, konserver och andra förnödenheter vid extraordinära händelser. Men vad tycker då de medverkande studenterna om exkursionen? Lisa Jönsson var en av dem som medverkade.
- Hälsa och friluftsliv är en stor del av vår utbildning och så också i läroplanen när vi sen är färdiga lärare. Friluftsliv har mindre status numera och utbildningens exkursioner är en viktig erfarenhet – som färdig lärare kan du verkligen visa dina elever hur de ska göra och stå för att friluftsliv är bra för hälsan. Självständighet är en viktig färdighet att lära ut – det handlar om att kunna klara sig ute i naturen med det du har med dig. Under de här exkursionerna är det dessutom spännande att se vad som händer inom gruppen – du lär dig mycket om gruppdynamik som är omöjligt att lära sig i ett klassrum. Alla får möjlighet att visa sina goda sidor.
Kalle Forsgren som också var med på exkursionen tycker att den är bra att ha med i bagaget i sin kommande roll som lärare.
- En sån här exkursion är ett bra tillfälle att lära känna sig själv, säger Kalle Forsgren. Det är en stor utmaning och du får koll, inte bara på din egen förmåga och begränsningar, men även andras. Alla exkursioner som vår utbildning innehåller, är en erfarenhet för livet som stärker dig som person och kommande profession. När jag är färdig lärare kommer jag att ha de verktyg som krävs för att entusiasmera framtida elever att idka friluftsliv – oavsett om det handlar om att genomföra en fjällvandring eller en utflykt i skogen med korvgrillning.