Det har nu gått två år sedan pandemin tog fart och återigen befinner vi oss i en fas med ökad smittspridning och återinförda restriktioner. Även om vi är mitt i en kris verkar delar av den svenska befolkningen bli mer och mer motvilliga till restriktionerna, medan andra vill se fler restriktioner. Ur ett psykologiskt perspektiv är denna splittring spännande men också fullt begripligt utifrån befintlig kunskap om våra upplevelser av hot.
Jag vill inleda med att betona att även om pandemin med dess effekter drabbar oss alla så är det på olika sätt. En del har förlorat någon nära anhörig eller vän, många har blivit av med sina jobb, flera har insjuknat med långvariga efterverkningar och andra har blivit alltmer isolerade och ensamma. Pandemin drabbar hela samhället men oss som medborgare olika hårt, vilket i sin tur sannolikt kommer att påverka våra reaktioner och beteenden.
Pandemin visar hur olika vi människor är - den egna upplevelsen är det som spelar roll
”Perception is everything” - med det så menas att hur vi uppfattar något är mer styrande för våra reaktioner än vad som faktiskt sker. Ta vår nuvarande situation med pandemin så upplevs samma hot olika beroende av vår subjektiva förmåga att hantera hotet. Generellt sett upplevs vissa typer av hot mer negativa än andra, till exempel när det är okänt, drabbar många eller är svårt att kontrollera. Coronapandemi är tveklöst ett starkt hot för oss alla, men vi kommer fortfarande att reagera på, drabbas av och hantera hotet och dess konsekvenser på olika sätt.
Hur vi hanterar pandemin kan förstås utifrån tre krisberedande faser: beredskap, respons och återhämtning. Den första fasen, beredskap, handlar om tiden före hotet och kännetecknar perioden där vi förbereder oss för eventuella hot och kriser. Responsfasen handlar om att förstå hotet och den egna situationen. Tidsmässigt spänner denna fas från att hotet inträffar till att det kan anses vara under kontroll. Den sista fasen handlar om återhämtning och om att införliva erfarenheten av hotet och återgå till beredskap. Just nu befinner vi oss av olika skäl i olika faser. En del är fortfarande i responsfasen, medan andra har tagit klivet in i återhämtningsfasen. Dessa skillnader kommer sannolikt att påverka hur vi upplever och reagerar vid införandet av restriktioner.
Oavsett hur vi reagerar så har vi alla att förhålla oss till de restriktioner som finns och avslutningsvis vill jag dela med mig av tre hälsofrämjande aktiviteter som kan göra situationen lättare att hantera:
- Rör på dig! Gå en promenad, åk skridskor och skidor. All fysisk aktivitet är viktigt. Det skyddar inte bara mot oro och stress, utan kan även hjälpa att minska oro och stress.
- Skapa goda rutiner. Det är inte bara fysisk aktivitet som är bra för ditt välmående utan även dina sömn- och kostvanor. Se till att äta ordentligt och regelbundet och få 6 - 8 timmars sömn varje natt. Jobbar du hemifrån kan en viktig strategi bli att skilja på arbete och fritid.
- Sök hjälp om du mår dåligt! Att utsättas för den här typen av extrema händelse är en välkänd orsak till psykisk ohälsa. Så sök hjälp om du märker att din psykiska hälsa påverkats, till exempel om du blir mer känslosam och har nära till gråt eller ilska, får störd sömn, får en ökad alkoholkonsumtion eller generellt har svårt att få vardagen att fungera och få saker gjorda. Det finns hjälp att få.
Charlotte Bäccman
Lektor och forskare i psykologi
