Att kommunicera vetenskap Àr en utmanande del av vÄrt jobb som forskare. Jag skriver dessa rader direkt efter en förelÀsning tillsammans med . Vi har i flera Är pratat och utbytt erfarenheter bakom scenen, men sedan i vÄras förelÀser vi ocksÄ tillsammans. Att blanda humor och allvar ger en extra dimension till budskapet och tvingar mig som forskare att tÀnka lite annorlunda.
FörelÀsningen bygger pÄ Klas Hallbergs tankefigur om den inre indianen som ropar till oss att vÄga slÀppa taget och göra vad som Àr angelÀget i livet. Vi riktar hennes budskap mot mÀnniskor som arbetar i offentlig sektor och som sliter med det faktum att det ofta tycks viktigare att göra rÀtt Àn att göra rÀtt saker. KÀnslan av att förlora relevans i medborgarens ögon Àr en realitet för mÄnga av dem idag. Min roll Àr att illustrera hur medarbetare i offentlig sektor, trots att de följer rutiner och checklistor, bidrar till misslyckanden. Klas roll Àr att med irrationell berÀttarteknik och humor se till att vÄrt gemensamma budskap landar Àven kÀnslomÀssigt hos Ähörarna. Att nÄ fram intellektuellt Àr inte sÄ svÄrt, men att engagera Ähörarnas kÀnslor Àr en annan utmaning, och dÀr Àr vi ett bra team. Dessutom har bÄde vi och publiken fruktansvÀrt kul.
Ett av de exempel jag anvÀnde under förelÀsningen Àr dock lÄngt ifrÄn roligt. Exemplet passar ÀndÄ vÀl för att illustrera en central poÀng i vÄrt budskap. Jag Àr god man för ensamkommande barn frÄn Afghanistan. I den rollen har jag fÄtt uppleva mötet med svenska myndigheter genom de ungas ögon. Just nu Àr det mÄnga som i samband med asylutredningen möts av att Migrationsverket inte finner att ungdomen gjort sin Älder sannolik. Vid samma möte erbjuds man dÀrför att genomgÄ Äldersbedömning i form av röntgen av tÀnder och knÀled. MÄnga sökande tackar ja till detta erbjudande. Alternativet Àr ju att bli uppskriven i Älder vid sittande bord. Det som följer dÀrefter gör sig bra i en förelÀsning.
God man fĂ„r efter nĂ„gon vecka hem information frĂ„n RĂ€ttsmedicinalverket. Av informationen framgĂ„r att man ska vĂ€nda sig till tvĂ„ olika organisationer för att boka tid. Bor man som jag i čû¶łŽ«Ăœ sĂ„ erbjuds man att boka tid för tandröntgen i Stenungssund och för röntgen av knĂ€led i VĂ€sterĂ„s. SĂ„ det Ă€r bara att ringa och boka tvĂ„ olika tider nĂ„gra veckor fram i tiden. Sen samordna det hela med ungdomens boende och söka ledighet frĂ„n skolan för tvĂ„ olika dagar. I mĂ„nga kommuner innebĂ€r det ocksĂ„ att överförmyndarnĂ€mnden fĂ„r betala ut tvĂ„ dagarvoden till god man.
VĂ€l i Stenungssund tar sjĂ€lva röntgenundersökningen mindre Ă€n fem minuter. Resan till VĂ€sterĂ„s nĂ„gra veckor senare slutar pĂ„ en parkeringsplats utanför ett köpcentrum. DĂ€r stĂ„r en mobil trailer med magnetkamera ombord. Ungdomen som just undersöks nĂ€r vi kommer Ă€r frĂ„n BorlĂ€nge. Hans gode man berĂ€ttar att de varit dĂ€r tvĂ„ veckor tidigare, men dĂ„ var utrustningen trasig. Killen efter oss i kön har tillsammans med sin gode man Ă„kt frĂ„n čû¶łŽ«Ăœ, precis som vi. Vill ni ens lĂ€sa att utrustningarna som anvĂ€nds vid de tvĂ„ undersökningarna finns i de flesta av landets kommuner?
LĂ„t oss nu fundera pĂ„ hur vi hamnat hĂ€r. Det Ă€r RĂ€ttsmedicinalverket som ansvarar för Ă„ldersbedömningen. SjĂ€lva bedömningen av röntgenbilderna görs av deras egen personal, men röntgenbilderna har upphandlats enligt konstens alla regler. Jag har lĂ€st underlaget och det finns inget att anmĂ€rka pĂ„ i sak. Upphandlingen har med största sĂ€kerhet resulterat i en kostnadseffektiv lösning - för staten. Ansvariga inom myndigheten har agerat lokalt förnuftigt. Men man undrar ju vad de ansvariga tĂ€nker nĂ€r de ser resultatet av sitt flĂ€ckfria arbete. Nog hör de vĂ€l hur den inre indianen ho-hoo-ar âDetta blev inte rĂ€tt!â?
Med andra utgÄngspunkter hade man sÀkert hamnat i en lösning med en annan design. Det hade ju varit möjligt att ta hÀnsyn till hur mycket Äldersbedömningen kostar för kommunerna och staten sammantaget. Det hade till och med varit möjligt att fundera pÄ hur man skulle kunna bygga ett erbjudande som underlÀttade för ungdomar och gode mÀn. Troligen hade man i sÄ fall skapat en struktur med fler mottagningar över landet och en möjlighet att undersöka bÄde tÀnder och knÀ pÄ samma dag.
Genom att vandra i nĂ„gon annans skor ser man saker annorlunda Ă€n inifrĂ„n förvaltningens funktioner. Det som vid första anblicken framstĂ„r som rationellt kan ibland visa sig vara högst irrationellt. NĂ€r hörde du din inre indian ropa âho-hooâ senast?
Johan Quist
johan.quist@kau.se
Johan Quist Ă€r ekonomi dr i företagsekonomi vid CTF, Centrum för tjĂ€nsteforskning vid čû¶łŽ«Ăœs universitet. Han forskar om hur den offentliga sektorn kan bli bĂ€ttre, mer relevant och Ă€ndamĂ„lsenlig. Han Ă€r medförfattare till boken "TjĂ€nstelogik för offentlig förvaltning" och har bedrivit forskningsstudier med bland annat Skatteverket och FörsĂ€kringskassan.
