Under förra året pågick ett forskningsprojekt om demokratiseringssträvanden i regionalpolitiken. Fokus låg på kvinnors inflytande i olika lokala sammanhang, i en tid när politiken präglas av management-inspirerade förhållningssätt, projektpolitik och utvärdering. Aspekter som har belysts är bland annat projektfinansiering och problematiken att vara anställd i en förvaltning och samtidigt ha uppdraget att driva förändringsarbete.
Tanken var från början att följa Kvinnors resurscentra (RC), det vill säga organisationer med syfte att öka kvinnors inflytande och makt på olika nivåer i samhället. De var tänkta att samla och mobilisera gräsrotsrörelser och var ofta ideella föreningar. Från mitten av 1990-talet och fram till slutet av 2015 finansierade staten via olika programperioder projekt inom RC-organisationerna. Därefter har den statliga projektfinansieringen upphört och arbetet ska istället bedrivas i form av jämställdhetsintegrering.
-Att Kvinnors resurscentra lades ned precis när vi startade vårt forskningsprojekt gav givetvis i all hast delvis andra förutsättningar för vår studie. Det vi har gjort under det ettåriga forskningsprojektet är att studera tre aspekter på demokratisering och jämställdhet: Hur jämställdhet framställs som både mål och medel i den svenska regionalpolitiken, vilka konsekvenser modellen med projektfinansiering fått samt hur de som arbetar med jämställdhetsfrågor ser på ”jämställdhetsproblemet” jämfört med hur jämställdhetspolitiken genomförs i praktiken, berättar Line Säll, projektledare och idag postdoktor i statsvetenskap vid Centrum för klimat och säkerhet.
Brytpunkt för jämställdhetspolitiken
År 2015 bestämde sig alltså regeringen att efter 20 års projektfinansiering avskaffa det så kallade resurscentraprogrammet. Istället har jämställdhetsintegrering blivit den huvudsakliga strategin inom myndigheter med regionalt utvecklingsansvar. Regeringen ville med beslutet se ett ”mer ändamålsenligt sätt att utveckla jämställdhetsperspektivet inom det regionala tillväxtarbetet”.
-Man kan beskriva detta som en brytpunkt i den styrningspolitiska relationen mellan kvinnorörelse och statlig förvaltning i regionalpolitiken, en rätt stor förändring i relationen mellan civilsamhälle och stat. Resurscentraprogrammets mobiliserande ambition ersattes med en förvaltningspolitisk strategi, säger Line Säll.
Puts på fasaden?
I projektet kunde forskarna konstatera att det är en stor skillnad mellan hur jämställdhet beskrivs i offentliga dokument och vad intervjupersonerna uttrycker. I dokumenten går jämställdhet och ekonomisk tillväxt hand i hand. Jämställdhet beskrivs som ett medel för tillväxt, snarare än en demokratifråga. Men i intervjuer med de som arbetar med jämställdhetsfrågor inom förvaltningarna, kommer en annan bild fram. Det handlar i grunden om en skev fördelning av pengar, makt och inflytande mellan män och kvinnor i samhället. Och för att få resurser för jämställdhetsarbete krävs att man betonar jämställdhetens värde för tillväxt och tonar ned vad som riskerar att uppfattas som en rättighetsorienterad, feministisk retorik.
Förändringen att integrera jämställdhetsarbete i de regionala förvaltningarna innebär att de som arbetar med förändringsarbete har tillgång till information och kontakt med beslutsfattare. Men det kan även innebära att de krav som ställs tonas ned, i likhet med logiken kring ekonomisk tillväxt.
-Vi märkte en stor rädsla i vår studie, som skulle kunna tolkas som en rädsla för repressalier om man kritiserar den egna arbetsgivaren. Vi såg tydliga exempel på hur jämställdhetsarbetet fokuserar på individer snarare än på organisationer, bland annat i form av olika attitydförändrande ”jämställdhetslekar”. Det ska vara kul, energigivande, lättillgängligt och utan pekpinnar. Det finns, både i policydokument och i intervjuerna, en motvilja mot att jämställdhetsarbete ska framstå som negativt och med kritisk röst. Jämställdhetsarbetet riskerar att både individualiseras – den som nämner problemet blir så att säga problemet – och frikopplas från den egna organisationen och de regionala utvecklingsprocesser som det ska förändra. Istället för att fokusera på fördelning av makt och pengar läggs resurser på bilder och ordval, eller på att skriva strategier och handlingsplaner. och inflytande läggs fokus på bilder och ordval, säger Line Säll.
Eller som en av intervjupersonerna som arbetar med jämställdhet uttryckte det: ”Det vi gör är ju egentligen puts på fasaden, ska vi komma åt det riktiga problemet så måste vi liksom komma åt makt och pengar”.
I forskningsprojektet ” Demokratiseringssträvanden genom regionalisering i en brytningstid: Fallet kvinnors resurscentra” deltog förutom Line Säll även Andreas Öjehag-Pettersson, Tomas Mitander och Malin Rönnblom, samtliga forskare i statsvetenskap vid ýs universitet. Projektet har finansierats av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF).
