Forskningsprojektet ”Sámi ’trail of tears’ walking trail” är avslutat. Richard Ek, professor i kulturgeografi och projektledare, berättar om vikten av att kontrollen ligger hos ursprungsbefolkningen och att kulturen kring Sápmi är oerhört viktig för att hålla liv i berättelserna kring tvångsförflyttningarna av samer.
– Vi har fått kvitto på det vi hela tiden har känt, förklarar Richard Ek. Kontrollen över vandringsleder och guidade turer måste ligga hos ursprungsbefolkningarna. Projektets erfarenheter från framförallt Australien visar det tydligt. Det som utspelar sig i Sápmi med industriellt skogsbruk, vindkraft samt expansion och nyetableringar av gruvdrift påminner om det som sker och har skett i Sydafrika och Australien där konsekvenserna av kolonialiseringarna är påtagliga än idag.
Projektet ”Sámi ’trail of tears’ walking trail” vill inte bara ta upp de historiska delarna utan också se till det som händer idag.
– Att endast prata om det historiska blir att delvis skjuta bredvid målet, säger Richard Ek.
En konkret idé som dök upp när projektet presenterades i Sydafrika var att omvandla en fysisk vandringsled till en digital – en geomedial lösning som skulle kunna få global spridning i ett upplysningssyfte.
– En virtuell vandringsled som information om de här tvångsförflyttningarna skulle kunna nå ut på ett helt annat sätt i världen. En geomedia-led skulle kunna fyllas med den teknologi som är geomedial i sin natur och är något som vi har arbetat med i projektet. En fortsättning som helt enkelt kan kommunicera med andra ursprungsbefolkningar i världen. Vi behöver ha en diskussion med personer inom medie- och kommunikationsvetenskap kring den här idén. Och antagligen även antropologer då det också handlar om att skapa en visuell suveränitet. Nästa steg i projektet blir troligtvis att skriva ansökningar kring den lösningen.
Något som också har tillkommit i projektet är betydelsen av det som händer i vår nutid. Det finns ett egenvärde i att uppmärksamma ett historiskt kapitel på samma sätt som att det finns ett egenvärde i att sanningskommissionerna uppmärksammar den svenska statens orättvisor mot den samiska och tornedalska befolkningen.
– Megaprojekten med gruvdrift och all infrastruktur kring dem sker i den gröna omställningens namn, säger Richard Ek. Det är projekt som berör hela Sápmi och kommer att innebära oerhört stora förändringar för befolkningen och dess relation till marken, platsen och naturen. Det måste diskuteras mer och den här leden skulle kunna vara en förkroppsligad historielektion som uppmärksammar vad som händer idag.
En virtuell vandringsled skulle få människor att fråga sig – gör vi samma saker en gång till? Exempelvis visar sanningskommissionen hur förödande försvenskningen av Sápmi och Tornedalen var på olika sätt och tvångsförflyttningarna och det rasbiologiska institutet var förr inte märkligt men har i efterhand visat sig vara helt horribla. Hur vet vi att vi om 50–100 år inte frågar oss hur vi kunde göra på det sättet?
– De här processerna sker på många andra ställen i världen, förklarar Richard Ek. Det kallas ”green sacrifice zones” och sker i områden som ofta ligger på ursprungsbefolkningars mark. Exploateringen av mineral- och råvarofyndigheter betyder att de blir koloniserade en gång till. Ibland, som i Peru, blev militären inblandad med våldsamheter som följd.
Det som började som en historielektion kan också bli en kommentar på nutiden. De som uttrycker sig tydligast förutom de industrivänliga rösterna är konstnärer av olika slag i Sápmi.
– Under projektet har vi knutit kontakt med olika tornedalska och samiska konstnärer som har arbetat med det här genom sin konst, säger Richard Ek. En virtuell vandringsled skulle kunna fyllas med nutida konst för att nå ut globalt.
En fysisk vandringsled behöver samiska och tornedalska aktörer genomföra för att det ska bli trovärdigt. En virtuell vandringsled behöver det inte vara turismrelaterade företag som gör.
– Det måste finnas en kontroll där uppe, säger Richard Ek. Därför har ambitionen aldrig varit att skapa en verklig vandringsled härifrån ýs universitet. Den stora insikten är att en vandringsled behöver kommentera det som sker idag och blir ett utropstecken bland de olika industriplanerna som finns där uppe. Det skulle vara svårt att förverkliga en vandringsled som går någon längre sträcka då gruvdrift, skogsbruk och industriplaner är i vägen. Det gör dock vandringsleden än mer angelägen som en existentiell plattform att resonera utifrån.
