������ý

Detta är tredje året som denna tävlingsinriktade introduktionsuppgift utförs vid Institutionen för ingenjörsvetenskap, fysik och matematik.
– Det växte fram under fikarasterna, säger projektledare Charles Jansson. Många kom med idéer och så var projektet fött. Sedan har det dock förutsättningarna ändrats och utvecklats lite för varje år.
Nytt för i år är en utökad miljöaspekt. Grupperna poängsätts inte bara på hur länge de lyckas hålla vattnet varmt utan också på hur lite material de användes för att bygga eldstaden.
Studenterna har i princip jobbat med eldstäderna från terminens början. Planerat, tänkt, sökt fakta och konstruerat.
– En bra uppgift för att börja frottera sig med energimetodiken, säger kursansvarig Fredrik Jonsson. Studenterna möter samma problem här som vid stora förbränningsanläggningar. Är det t ex rätt att isolera ytterst?
När idén tagit form startar nästa moment. I uppgiften ligger nämligen att den grupp som skapat eldstaden inte själva bygger den. Det gör en annan grupp utifrån en byggbeskrivning som klasskompisarna färdigställt.
– En möjlighet för oss att även inkludera informationsbiten i uppgiften. Det är inte alltid lätt att få sina idéer att bli begripliga för andra, påpekar Fredrik Jonsson.
Något som Sara Bolin i grupp 2b till viss del håller med om.
– Det var lite små oklarheter, men i stort gick det bra, säger hon.
Den eldstad som Sara Bolins grupp tänkt fram är den i särklass bredaste men även lägsta. Den har ett litet hål högt upp på ena sidan för att föra ut luften från eldstaden.

Bland lärarna i publiken viskas det om ”minst tegel vinner” och ”det är viktigt att få fart på brasan för att lyckas”. Det sistnämnda gick inget vidare för 2b. Visst brann det till en början men nog var det mest rök som alstrades. Själva målet, värmen, verkade utebli.
Efter 20 minuter åberopar gruppen möjligheten att göra en förändring av eldstaden. De täpper till eldstadens hål. En form av värme turbo var det tänkt.
– Syftet var att bevara värmen när det hade brunnit ut men nu kommer det bara att ryka ännu mer, säger Sara Bolin och ler lite snett. Vi har testat eldstaden innan men utan termometer och då verkade det gå bra.
Hennes farhågor besannas och röken tilltar. Efter en timme är det sluttävlat för gruppen.
– De har tänkt rätt men tyvärr gjort eldstaden alldeles för tät, säger Charles Jansson vid obduktionen av den utdömda eldstaden. Man måste få luften att cirkulera, tillföra nytt syre. Ett hål för intag i botten och ett hål för att föra ut luften, en skorsten, i toppen.

Sara Bolin är inte alltför deppig efter det lite snöpliga slutet. Uppgiften har varit lärorik.
– Ja, den har lärt oss mycket om gruppdynamik. Hur man leder fram och testar idéer till att bli någonting färdigt.

20 minuter tidigare har dock jubel utbrutit. Grupp 2a:s vatten når 80,5 grader.
– Det var ju vi som byggde eran, påpekas det omedelbart från granngruppen 1b.
De behöver dock inte vänta länge. Efter ytterligare 5 minuter är det nämligen deras tur att nå den magiska gränsen och kampen står sedan mellan dessa gruppers eldstäder. Två eldstäder som förefaller vara snarlika så när som på en liten detalj. En liten tegelsten kom att avgöra kampen till grupp 1b:s fördel. Segermarginalen beräknades till över en timme.
– Grupp 1b hade placerat en tegelsten mellan lågorna och det vattenfyllda mjölkpaketet. En bra konstruktion som gjorde att vattenspillet minskades och att eldstaden bibehöll vattnets värme längre, förklarar Charles Jansson efter att resultaten sammanställts.
Han är mycket tillfreds med hur det hela förflutit.
– Vi som har jobbat med detta är jättenöjda. Det hade självklart varit roligare för de två grupper som ej kom över 80 grader om de gjort det. Men det blev en spännande tävling även om det bara stod mellan två grupper i slutändan.
Han poängterar också att studenterna inte fått någon större hjälp av lärare och andra ansvariga inför uppgiften utan fått tänka själva och svetsas samman.
– Under de inledande veckorna har de gjort en mängd arbeten inklusive detta. De har dock inte haft någon fackutbildning som matte och värmelära ännu. Det börjar de med i nästa delkurs.
Räkna med att den avgörande tegelstenens funktion kommer att diskuteras där.