Att bekämpa våld mot kvinnor och barn är en av FN:s främsta prioriteringar inom hållbarhetsmålen och är av stor relevans för Sydafrika, där våld har blivit en epidemi. I särskilt utsatta områden, där sociala och ekonomiska problem samt rädslor präglar vardagen, är kvinnor och barn de mest sårbara grupperna. Forskarna Hilde Ibsen och Carolina Jernbro från ýs universitet har under flera år undersökt det strukturella våldet och konsekvenserna för människors vardagsliv.
Forskningen fokuserar på Ocean View som har en befolkning på ungefär 40 000 människor och är ett extremt utsatt område söder om Cape Town, där barn och unga växer upp i en miljö präglad av droger, vapen, misshandel och mord. Skottlossningar och övergrepp är en del av vardagen, och redan från 8-9 års ålder rekryteras många barn av kriminella gäng. Det finns få trygga platser för barnen i området.
- Projektet inkluderar intervjuer med kvinnor, män, socialarbetare och unga vuxna, säger Hilde Ibsen, docent i historia och verksam inom risk- och miljöstudier. Trots att utgångspunkten var att undersöka könsrelaterat våld, visade det sig att ingen ville prata om det. Istället var det det yttre våldet, relaterat till gäng och droger, som var i fokus. Det råder en extremt hög nivå av våld, och samhället tar inte tillräckligt ansvar för att adressera problemet.
Storytelling som metod
- Cirka 100 personer har på olika sätt deltagit i forskningen genom att skriva dagböcker, delta i samtal i fokusgrupper och mer informellt med ”storytelling” i sina hem, säger Hilde Ibsen. Dessa samtal har öppnat upp för samtal i en kontext där deltagarna känner sig osedda och bortglömda i sitt våldsdrabbade samhälle, och det har saknats en lyhörd lyssnare.
De som deltog i forskningen visar motstånd och vill inte ge upp. De har etablerat dagliga rutiner för att stötta skolgången, engagerar sig i olika aktiviteter så som odling och sorgbearbetning. De försöker också få till en dialog med myndigheterna genom att deltaga i polismöten och demonstrationer.
- Det är viktigt att notera att det är få vita forskare som har varit på plats under en längre tid och har kunskap om detta ämne, men det har varit avgörande att vara där och delta i deras aktiviteter för att accepteras och skapa förtroende för att kunna ta del av berättelserna och historierna.
Fosterhemsplaceringar
Genom en ideell organisation som heter Valley Development Projects ,VDP, har forskarna fått möjlighet att intervjua socialarbetare och få tillgång till dokumentation kring fosterhemsplaceringar.
- VDP inkluderar socialt arbete i området inklusive fosterhemsplaceringar, måltider till barn, gruppaktiviteter för barn och ungdomar - för att hålla dem borta från farliga gator, säger Carolina Jernbro, lektor i folkhälsovetenskap.
Forskarna har granskat journaler och dokumentation rörande 46 barn av de cirka 400 barn som är placerade i fosterhem i området. De vanligaste orsakerna till placering är en kombination av föräldrars missbruk av droger och olika former av våld mot barnet, oftast försummelse. Ett av problemen är att kristallmetamfetamin (crystal meth) är mycket utbrett i området och att barnen befinner sig i utsatta situationer i så kallade ”drug houses” där risken för övergrepp mot barnen är stora. Ofta placeras barnen hos släktingar, ofta mormödrar. Enligt socialsekreterare är det viktigt att barnen har möjlighet att bevara sin kultur och fortsätta bo i sitt hemområde. Nackdelen med att bo tillsammans med släktingar är att det inte är ovanligt att de föräldrar som de ska skyddas mot bor i under samma tak eller i närheten. För att förhindra fortsatt våld mot barnen och exponering för drogmissbruk är det viktigt att hitta lämpliga och trygga placeringar för de drabbade barnen.
- Socialsekreterarna menar ändå att när barn placeras hos en anhörig, oftast sin mormor, och har kontakt med sina föräldrar är chanserna större att återförenas med sina föräldrar, säger Carolina Jernbro. Deras erfarenhet är att cirka tio procent av barnen återförenas med sina föräldrar, och det är framförallt de barn som placeras hos sina anhöriga. Familjen är viktig, och storfamiljernas roll är betydelsefull, särskilt när det gäller mormödrarnas funktion.
Första hjälpen
Forskningen har utgått från de problem som människorna som bor i området uttryckt som viktiga. Ett exempel på detta är att det under en intervju med kvinnor i området framkom att ambulansen inte hann fram vid skjutningar och att personer dog till följd av det. De menade att kunskap om första hjälpen bland de boende i området kunde rädda liv. Därför anordnades en första hjälpen-kurs 2019, där studenter från the Cape Peninsula University under ledning av professor Penelope Engel-Hills, som är den Sydafrikanska partnern i projektet, kom och gav utbildning i första hjälpen. Alla, både studenter och medborgare, fick lära sig viktiga färdigheter som att hantera skottskador och knivsår. Kurserna ägde rum i lokaler i Ocean View och ett syfte var också att studenterna skulle få nära kontakt med vardagens utmaningar. Flera personer har till och med fått anställning på grund av sin kompetens inom första hjälpen.
Kronoparken som svenskt pilotprojekt
Det finns ingen plats för passivitet i arbetet mot våld. Det strukturella våldet måste bekämpas från alla håll och det kräver ett samarbete där det går åt båda vägarna. Lärdomar och erfarenheter från projektet kommer nu till användning i ett pilotprojekt på Kronoparken mellan ýs universitet representerad av Hilde Ibsen och Trygghetscentrum i ýs kommun.
- Det är viktigt att initiera samtal med människor som bor i ett område med utmaningar och ha dialog som börjar nedifrån, säger Hilde Ibsen.
Läs artikeln här:
Journal of Resistance Studies Number 1 - Volume 9 - 2023
Structural violence and repertoires of resistance in South Africa
H. Ibsen, P. Engel-Hills and C. Jernbro
Hilde Ibsen, ý, Sweden1
Penelope Engel-Hills, Cape Peninsula University of Technology, South Africa
Carolina Jernbro, ý, Sweden
