I maj blev forskaren Peter Magnusson befordrad till professor i företagsekonomi med inriktning på industriell ekonomi vid ýs universitet. Här berättar Peter om sin resa från praktiserande ingenjör till professor. En resa där CTF haft en viktig roll som kanske kan inspirera andra praktiker att ta klivet in i akademin.
- När jag 1984 tog min civilingenjörsexamen i elektroteknik fanns det inget som pekade på att jag skulle doktorera, än mindre bli professor inom företagsekonomi.
Under sina första yrkesverksamma år hade Peter ett brinnande intresse för teknik, men att tekniken också skulle användas till något och av någon var av sekundär betydelse.
- Vändpunkten kom i slutet av 80-talet då jag i min nya tjänst som tekniskt säljstöd insåg att det fanns ett behov att uttrycka och beskriva tekniken utifrån hur den skulle kunna användas för att lösa kundernas problem och stötta deras afffärer. Det vi idag kallar tjänstelogik, att se fysiska produkter som möjliggörare av ”tjänster” vilka kan generera värde för dess användare.
Hösten 1990 började Peter på Televerket Radio i ý där han deltog i arbetet med att utveckla GSM. Han tilldelades ett uppdrag av dåvarande chefen för FoU-avdelningen, Östen Mäkitalo, som sa: ”Framtiden kommer att vara de tjänster vi kan erbjuda kunderna i telenätet. Men hur tusan skall vi specificera och utveckla tjänster? Det finns ju inga verktyg att beskriva dem. Ta kontakt med Centrum för tjänsteforskning och lär oss hur vi skall kunna utveckla våra tjänster i framtiden!”
- Efter några möten med CTF hade vi skrivit kontrakt att Televerket Radio skulle finansiera ett forskningsprojekt avseende tjänstekonstruktion. Projektet resulterade i en metod, baserad på Service Blueprint, för kartläggning av processer med fokus på användaren. Efter projektet jobbade jag vidare med att förfina tjänsteutvecklingsprocesserna och modeller för att beskriva olika tjänstekoncept.
Våren 1998 kom det avgörande steget mot att bli forskare. Peter stötte på en annons om Fenix-programmet, en forsknings- och ledarutbildning i samarbete med Volvo, Ericsson, Astra, Chalmers och Handelshögskolan i Stockholm. Programmet tog sin utgångspunkt i att det fanns mycket att lära från managementforskningen men för få företag som kunde omsätta denna kunskap till handling. Det gick ut på att låta tio ledare från företagen genomföra en forskarutbildning inom området som skulle sluta med en doktorsexamen. De skulle också vara kvar och arbeta halvtid i sin verksamhet.
- Fenix-programmet var en utmaning jag inte kunde motstå och hösten 1998 började jag min resa mot doktorshatten stationerad vid Handelshögskolan i Stockholm.
- Vad jag slutligen beslutade mig för att forska om har jag MIT-professorn Eric von Hippel att tacka för. Vid Uppsala universitets årliga alumniträff för MBA-studenter pratade han om om hur framgångsrika innovationer inte kom från företagen experter utan så kallade ”lead users”, det vill säga företagets kunder och användare. Detta lät ju först lätt irriterande för en ingenjör som under många år hade jobbat på forsknings- och utvecklingsavdelningar. Men efter att ha lyssnat på hans föredrag fick jag uppslaget till mitt avhandlingsprojekt.
Än en gång vände sig Peter till CTF och tillsammans med dåvarande doktoranderna Per Kristensson och Jonas Matthing genomfördes den så kallade CuDIT-studien som också kom att utgöra grunden i deras respektive doktorsavhandlingar.
- Min doktorsavhandling fokuserade på hur vanliga användare, i jämförelse med utvecklingsexperter på ett företag, kan bidra om de får komma med idéer till nya mobiltelefonitjänster. Det visade sig att användarnas idéer var mer nytänkande och värdeskapande än experternas. Att involvera vanliga användare kunde alltså ge positiva effekter.
- Jag fick min doktorshatt 2003 och insåg ganska snart att det var forskning jag ville ägna mig åt. Genom ett av Handelsbankens post doc stipendier, Wallanderstipendiet, tog jag mig tillbaka till den akademiska världen där jag har varit verksam vid CTF sedan 2004.
Peter forskar om innovationer i olika former och utifrån olika perspektiv, bland annat hur medarbetare som jobbar kundnära kan bidra med tjänsteinnovationer. Han har också fokuserat på tjänstefiering inom tillverkande företag. Senaste åren har idea management, idéstyrning på svenska, kommit att utgöra en allt större del av hans forskning.
- Idea management är ett av de områden som jag vill fokusera på framöver. Det omfattar i princip: idéskapande, idéutvärdering och idéimplementering. Tillsammans med kollegor på CTF har vi bildat ett forskarteam och genom ett antal publikationer varit med att driva på utvecklingen av ämnesområdet.
- När jag tittar tillbaka på min resa så var den allt annat än planerad eller utstakad, åtminstone inte i mitt huvud. Trots det så känns det som att bitarna nu faller på plats. Den väg att doktorera som jag och mina kollegor på Fenix valde, vilken ofta brukar benämnas industridoktorand, är ett viktigt komplement till den akademiska vägen. Samverkan i gränslandet mellan akademin och dess omgivning ökar möjligheterna att forskningen blir relevant och kan göra nytta.
