Klimatförändringskommunikation spänner över flera discipliner som i många fall har otillräcklig förståelse för varandras forskningstraditioner. Sol Agin har sammanställt litteraturöversikten ”Mapping the Field of Climate Change Communication 1993–2018”.
- Syftet med vår systematiska litteraturöversyn är att belysa området miljö- och klimatförändringskommunikation, säger Sol Agin, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid ýs universitet. Studien ger förhoppningsvis en större förståelse för metodologiska, teoretiska och geografiska tillvägagångssätt inom området.
Klimatförändringsdebatten kan tyckas vara modern – men så är inte fallet. Hur började det?
- Debatten är långt mycket äldre än vad jag och Michael Karlsson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, tar upp i artikeln. Den sträcker sig ända tillbaka till 50-talet. Det moderna samhällets framfart medförde utsläpp så debatten har funnits med sedan vi började förorena. Debatten har dock utvecklats och vi har börjat använda andra ordtyper.
Debatten som vi känner den idag – när föddes den?
- Den är den ganska ny. När den amerikanske miljöaktivisten, politikern och Nobelpristagaren Al Gore släppte sin dokumentär ”Den obekväma sanningen” hände något. En annan terminologi började användas i debatten. Exempelvis började allmänheten ta del av debatten om global uppvärmning och förstå att det var ett större och bredare problem. Inte bara något forskare undersökte. Det ledde till att man gick från växthuseffekt till klimatförändringar.
Kan man se ”Den obekväma sanningen” som en gamechanger?
- Det var delvis med den som den breda allmänheten fick upp ögonen för de här frågorna. Men samtidigt så ska man ha med sig att dokumentären har fått mycket kritik. Många tyckte att den var överdriven. Intressant är att uppföljaren är än mer obekväm och visar att det blir ännu värre. Al Gore använde mycket visuella knep vilket spelade en stor roll. Effekten var att man inte bara pratade om påverkan av vår planet utan också hur vi människor drabbas av klimatförändringar.
- Vad händer med oss som lever i städer, hur påverkas våra kustområden, industrier och vårt sätt att leva? Och inte minst vi människors sätt att livnära sig. Det nya med Al Gores dokumentär var att nå allmänhetens öron och visa att informationen inte bara hamnar i forskningsrapporter.
En stor debatt inom miljökommunikationsfältet är hur de här sakerna ska kommuniceras. Ska man prata siffror? Ska man jobba med det som kallas för fear appeal, alltså skrämseltaktik? Att skrämma människor kan skapa en mobilisering, men samtidigt kan en handlingsförlamning uppstå om man skräms för mycket i kommunikationen. Sol Agin tror att det är en avvägning som gäller.
- Det finns en gräns man behöver förhålla sig till. Forskning pekar på att det är bra att vara optimistisk – den så kallade ”yes we can”-andan. Då kan en känsla av att det finns hopp om tid. Samtidigt behöver vi se en realism i det här området då det faktiskt ser ganska dystert ut. Vi kommer att behöva leva med vissa förändringar då vi redan har nått så kallade ”tipping points”. De får vi förhålla oss till men vi kan förhindra att det blir ännu värre.
Området klimatförändringar är extremt komplext. Det finns olika sidor i debatten, kritiken kommer från många håll och sedan sociala medier på det. Hur har det blivit så enkelt att ha en åsikt om en så komplex sak?
- Det skrivs mycket om just det här. Jag tror att det till viss del beror på att området just är så svårt och komplext. Man läser på om den lilla bit som man snubblar över och sedan jobbar man in sig i sina nätverk och sociala kanaler. Där det är lätt att få access till sådant som redan samstämmer med ens egna världsbild.
- Har man då en utgångspunkt i exempelvis politiken och är emot en viss sak så är det enklare att ta ställning till en viss del i debatten och inte vara öppen för andra typer av argument. Komplexiteten gör att det är svårt att få en överskådlig blick av ämnet och därför blir det ensidigt. Man får en ”information overload” och kan lätt fastna i ett tankemönster. Har man väl positionerat sig där är det svårt att ta till sig ny information
Som forskare eller miljövetare så borde det vara rena drömmen att ens område får en så enorm uppmärksamhet. Men kan det samtidigt vara en börda med så kraftig exponering. Det finns exempelvis inga tydliga stigar att följa för den nyfikne.
- På ett sätt är det bekymmersamt och det är en av anledningarna till den här artikeln. Vi ville reda ut vilka stigar som finns att följa. Från det vi började arbetet tills artikeln blev publicerad tog det 2,5 år och under den tiden har det hänt mängder med saker inom området. Media i allmänhet och nyhetsmedia i synnerhet har ett ansvar att rapportera om det här på ett sätt som läsarna förstår. När vi då pratar om att politik, ekonomi och hela vår samhällsstruktur behöver ändras då blir det lätt väldigt brett. Då är det ur en informationsvinkel ganska lätt att välja en viss ram för rapporteringen, vilket gör det ganska enkelspårigt och svårt att ta till sig helhetsbilden
Är journalister kapabla att förmedla den här kommunikationen på ett bra sätt?
- Bakom klimatförändringarna finns det exempelvis komplexa väderfenomen och när naturvetare raddar upp siffror och termer så tappar de ofta målgruppen. När forskningen inte kan förklara på ett enkelt sätt – hur ska då en journalist kunna göra det? Jag tror att de gör så gott de kan även om det skulle gå att förbättra rapporteringen. I min värld skulle varje nyhetssändning bestå av minst fem minuter klimatförändringar.
Aktivister som Greta Thunberg – vilken betydelse har de haft i debatten?
- Det tvistas det om fortfarande och deras påverkan är ett eget forskningsfält i sig. Miljörörelsen på 1960-talet bestod av trädkramande hippies - idag innefattas rörelsen av Greta Thunbergs Future Fridays och grupper som Extinction rebellion med en hel skock av forskare bakom sig. Som unga besitter de ingen rösträtt så det har varit en ögonöppnare att många unga tar ställning i en fråga som de inte kan påverka på ett annat sätt. Det vi vuxna gör och har gjort kommer de att få leva med. När skiten slår i fläkten så är dagens beslutsfattare redan borta. Så hur de opponerar sig kan ha en större påverkan än vad vi tror. Man ska dock ha med sig att det kan uppfattas som skönmålande att exempelvis bjuda in Greta Thunberg till en massa möten – det blir lite greenwashing. Man ska komma ihåg att det är politiska beslut som styr i kulisserna. Återigen, det är komplext och vi saknar lätta svar.
Upptäckte ni något förvånande i arbetet med artikeln?
- Vi förväntade oss att vi skulle finna en hel del framing-studier som är vinklade mot västvärlden. Det var inte så förvånande. Däremot trodde jag inte att fältet skulle vara så metodologiskt och studieobjekts-begränsat. Tittar man på vad som faktiskt undersöks så trodde jag inte att det skulle vara så överväldigande mycket nyhetsmedia. Jag trodde att politiker och institutioner skulle få mer utrymme. Sedan ser man också på nyheterna om ursprungsinvånarna i Amazonas som opponerar sig om skövlingen av regnskog – som är en klimatfråga. Jag trodde att det skulle finnas mer om exempelvis sådant, men den typen av rapporteringar var svagt representerade.
Något som jag tycker är värt att belysa är att forskningen är dålig på att snappa upp de områden som är värst drabbade av klimatförändringar. De porträtteras ofta i media som något som händer en bit bort och inte på vår egen bakgård. De är inte representerade i forskningen och det tycker jag är synd.
