Hallå där Elise Pettersen Watten…
2020-06-05...i juni är du klar med din examen konstnärlig kandidat musiker, huvudinstrument viola. Till hösten går flyttlasset till London och Royal College of Music och du har dessutom fått stipendium från Stiftelsen Marianne Sundin-Dahlskogs Musikhögskolefond – dubbelt grattis! Hur känns det?
- Det känns konstigt att vara färdig med min examen, tiden har gått väldigt snabbt! Det känns som att jag har lärt mig nästan allt jag vet om musik, kammarmusik, teknik, fiol och viola här och jag är mycket tacksam för all hjälp jag har fått.
Hur tycker du att dina år på Musikhögskolan har varit?
- De har varit väldigt lärorika! Det kanske låter lite kliché, men du kan verkligen hitta dig själv här i Ingesund. Det är inte så många studenter och alla får möjlighet att synas. Det har också varit mycket spel i orkester och kammarorkester vilket jag har lärt mig extremt mycket av. Och så är det ju helt underbart att gå på en musikhögskola mitt i naturen.
Nu fortsätter du dina studier på brittiska öarna eftersom kommit in på Royal College of Music i London. Stort grattis! Kan du berätta lite om hur det var att söka in till ett så prestigefull skola?
- Tack så mycket! Det var otroligt roligt att komma in där. Och det är till stor del tack vare Ingesund att det blev så. Jag träffade huvudläraren för stråkar vid Royal College, Mark Messenger, i Arvika. Han undervisade på masterklasser på Ingesund. Efter det tillbringade jag två somrar på en musikkurs han höll och beslutade att fortsätta till London för att ta en masterexamen. Tänk vad ett möte kan leda till! Uppspelningsprovet i London i höstas var en mycket trevlig upplevelse, du blir extra skärpt när du spelar i så gamla och ärofyllda lokaler. Det var två omgångar med uppspelningsprov och två olika juryer. Jag fick besked att jag kommit in strax före jul, så det var en väldigt fin julklapp. Jag kommer att vara klar med min masterexamen om två år.
Hur tror du att ditt musikerliv ser ut om 10 år?
- I mitt drömscenario är jag fast medlem i en kammarorkester eller kammargrupp! Det är svårt att förutsäga hur musikscenen kommer att se ut om tio år, jag tror att min generation måste vara en del av den förändringen. Allt kommer inte nödvändigtvis att vara som det alltid har varit, och den klassiska musikvärlden förändras förstås också. Jag hoppas kunna göra många olika projekt. Gärna med musikvänner från Ingesund och andra musiker som jag har träffat i andra länder. Det skulle också vara kul att undervisa lite ... Med andra ord – jag tar det lite som det kommer och hoppas på en spännande vardag!
Nu har du också fått stipendium från Stiftelsen Marianne Sundin-Dahlskogs Musikhögskolefond lagom till att du slutar på Musikhögskolan Ingesund? Hur känns det och vad ska du göra för pengarna?
- Det känns fantastiskt! Och pengarna kommer så otroligt lägligt med mina studier i England. Skolan kostar mycket och London är inte heller en billig stad att bo i.
Vad tar du med dig från dina år på Musikhögskolan Ingesund?
- Det jag tar med mig är att alltid försöka vara jordnära. Alla behandlas lika på Ingesund, och alla är trevliga mot varandra. Det spelar ingen roll om du har spelat ett instrument i 2 år eller 15. Alla har sin egen väg att gå och det finns ingen mening med att konkurrera. Jag ska försöka hålla mig till det!