… du är ny chefredaktör för Grönköpings Veckoblad sedan årsskiftet. Hur kommer det sig?
- Jag har skrivit i tidningen sedan 2005 och det har väl blivit 55-60 artiklar genom åren. Grönköpings Veckoblad startade 1916 och innehåller satir med vänlig udd, kan man säga. Från början drev tidningen med landsortspressen, men nu är det mer aktuella händelser på riksplanet som speglas och kommenteras. Allt händer förstås i Grönköping, en fiktiv stad, ungefär mellan Skövde och Hjo. Karaktärer och roller återkommer, händelser och trender speglas – det är som en såpa. Fotona är svart/vita och tidningen har haft kvar sin karaktär alltsedan starten.
Varifrån hämtar du idéer till dina artiklar?
- Jag får ofta inspiration av tidningarnas löpsedlar. När jag började skriva 2005 förekom ordet ”drabbad” på var och varannan löpsedel. Då började jag skriva om hur ”drabbat” Grönköping var – fast ingen visste av vad.
Vad innebär uppdraget som chefredaktör?
- Det var inte självklart att jag skulle tacka ja när jag fick frågan. Jag trivs verkligen bra med mitt jobb på ýs universitet. Men jag bestämde mig för att ägna Grönköpings Veckoblad hela min uppmärksamhet, så jag kommer att vara tjänstledig på heltid ett år framöver. Som chefredaktör kommer jag att fortsätta den fina tradition av satir som Grönköpings Veckoblad står för. Jag har precis börjat mitt uppdrag, så fullt ut vad det innebär återstår att ta reda på.
Vad är det med satir som lockar dig?
- Satir får ofta en förnyad aktualitet när det är oroliga tider i samhället. I dagens sociala medier-samhälle är satiren även mycket mer tillgänglig för alla. En del av min forskning ägnar jag åt satir och för ett drygt år sedan arrangerade vi inom Kulturvetenskapliga forskargruppen, Kufo, en internationell workshop om dagens satir, ”contemporary satire”. Framgent skulle jag gärna vilja fortsätta med att forska om satir och dess olika modus och stilar.
