Hallå där Monika Magnusson, docent i informatik…
2020-11-11Grattis till docenturen på Handelshögskolan. Vilka arbetsuppgifter kommer du att ha?
- Cirka hälften av min arbetstid kommer jag forska om hur man kan få bättre stöd för att genomföra krisövningar. Jag är projektledare för CriseIT 2 där vi tar fram digitala stöd som underlättar en fortsatt digitalisering av krisövningsområdet. Efter nyår kommer jag lämna över projektledarskapet men jag fortsätter i projektet. Utöver det så kommer jag att undervisa och handleda i informatikkurser med digitalisering som tema. Jag tycker också att det är spännande att studera hur offentlig sektor använder Facebook och andra sociala medier för att kommunicera med medborgare.
Mycket av din forskning handlar om att öva på krishantering. Hur fångades du av ämnet?
- Min avhandling handlade om e-handel i små och medelstora företag, vilket jag tyckte var spännande. Men jag var avundsjuk på kollegor som verkligen brann för något. Det gjorde jag först när jag hittade det här området. Krishantering är ett viktigt område och att bidra med en aldrig så liten pusselbit känns bra. Digitalisering i sig är ostoppbart och har många fördelar, men även en del nackdelar. Systemen styr oss och det finns inte sällan ett motstånd mot ny teknik. I det här området är dock digitalisering efterfrågat och det känns bra att kunna bidra med teknikstöd.
Är det viktigt att övningar är så realistiska som möjligt?
- Att det ska vara verkligt är viktigt, men kanske inte viktigast i alla övningar. Det som behövs är fler övningar och dessutom mer varierade övningar. Att få upp frekvensen är nästan viktigare än att övningarna är realistiska. Det vi studerar är övning på ledningsnivå, både kommunalt och regionalt. Där behövs det tid för att oftare reflektera över de här frågorna.
- Det behövs också träning på den enskildes roll och att man förstår sina uppgifter och sitt ansvar samt vad andras ansvar är. På projektets svenska sida tar vi fram digitala verktyg och metoder för så kallade tabletopövningar. Där övar deltagarna upp generiska kompetenser och förståelse för krisplaner, regelverk m.m. genom att diskutera, ofta kring ett visst krisscenario. Realismen blir viktigare när det genomförs simuleringsövningar med motspel och även fullskaliga övningar.
Ofta finns det dokument som beskriver hur en organisation ska arbeta när en kris uppstår. Utmaningen brukar vara att hålla dokumenten levande och aktuella. Hur ska man som organisation arbeta med det?
- Vårt övningskoncept kan användas till att lära känna de här planerna och dokumenten genom att löpande använda dem i övning. Det går också att använda digitala övningar som ritbordstest för att se om man kan göra ändringar i planer och testa ut nya arbetssätt. Att delta i digital övning/träning kan vara särskilt nyttigt och lärorikt för nyanställda som på så sätt kan introduceras till organisationens krisplaner.
Vi lever just nu i en extremt långvarig kris. Vad har kunskaperna kring den bidragit till i ert arbete inom CriseIT?
- Vi har sett ett ökat intresse för den här typen av övningsformat. Att öva borde vara ett kontinuerligt arbete som pågår hela tiden eller i alla fall mer frekvent än en gång per år. CriseIT skapades för att det är svårt att samlas och att det genererar långa planeringstider. Det blir helt enkelt höga trösklar för att öva. Den pågående krisen har lett till en chockdigitalisering som har gjort det enklare att ses vid datorn. Vi har märkt att företag och organisationer som inte är med i projektet tycker att det här är ett intressant komplement.
Hur är intresset för krishantering hos era studenter?
- Vi har fått förfrågningar och märkt av ett ökat intresse. Vi har använt det här som case i våra informatikutbildningar där studenterna får göra en förändringsanalys med fiktiva inslag. Studenterna har tyckt att det är väldigt relevant även om det är snårigt att sätta sig in i den hierarki och de begrepp som finns inom området. Men det ger ett engagemang.