Philemon Hahn spelade både trummor och violin som barn på kulturskolan i Simrishamn. Intresset för violinen var dock större och växte med tiden allt starkare. Numera är han frilansande professionell musiker som efter en bachelorexamen på Musikhögskolan Ingesund samt en masterexamen vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium varvar sitt spel med studier på den ettåriga kursen Artistdiplom.
Philemon Hahn, 25 år, är uppvuxen i Skåne-Tranås, en liten ort på Österlen.
– Jag minns tydlig önskan att få spela violin och trummor, vet egentligen inte var det kom ifrån, men med tiden var det tydligt att violinen var nummer ett för mig, kanske kände jag att jag skulle kunna utvecklas inom spelet på ett annat sätt än på trummorna. Jag har spelat enligt Suzukimetoden och mest klassiskt med visst inslag av folkmusik ibland men det är klassiskt som gäller.
När bestämde du dig för att du ville jobba med musik professionellt?
– När det blev dags att söka till gymnasiet gjorde jag studiebesök på musikgymnasierna i Lund, Stockholm, Falun och Malmö. Tidigare elever till min lärare i Simrishamn, som jag såg upp till, hade gått i Falun och var nöjda. Även jag fick ett bra intryck i Falun och när jag kom in där kände jag att det är musik jag vill arbeta med professionellt. På musikkonservatoriet i Falun spelade jag violin och piano som biinstrument i tre år. Efter studenten ville jag köra på och fortsätta studera. Jag sökte några bachelorutbildningar och blev antagen till några men tackade ja till folkhögskolan på Ingesund då några hade rekommenderat att förlänga studierna genom att ta en utbildning på folkhögskola innan högskolestudier.
– Efter att ha gått på folkis kändes det naturligt att söka kandidaten eftersom jag trivdes väldigt bra på Ingesund. Sen var också Magnus Eriksson, professor i violin, en stor anledning då han är en stor inspiration och fantastisk lärare. Magnus har förberett mig inför yrkeslivet då han har så stor erfarenhet av vad som krävs för att arbeta som proffsmusiker.
– Jag är väldigt nöjd med min bachelor, utbildningen i kombination med att spela mycket i olika sammanhang och i olika konstellationer, som är fullt möjligt på Ingesund, är en bra grund till en karriär som musiker, oavsett om du går en bachelor och sen jobbar eller om du bygger på ytterligare med mer utbildning som till exempel en master.
Vad tycker du om Arvika som studentstad?
– En väldigt fin stad, absolut mindre studentstad men också lugnare vilket är en stor fördel för de som föredrar det. Klart att det är väldigt individuellt vad man föredrar, men Arvika är familjärt, många snälla människor i omgivningarna. Du får lugn och ro att musicera och ägna dig åt din utbildning utan distraktion. Närheten till naturen är också ett plus med en god chans till återhämtning.
Du blev klar på Ingesund, gick sedan din master i Köpenhamn och är nu tillbaka på Ingesund för att studera kursen Artistdiplom. Kursen förbereder en artistkarriär med fokus på utveckling av professionella förmågor för att bli verksam internationellt som solister och kammarmusiker. Vad tror du att du kommer att jobba med när du blir färdig? Vill du utomlands och jobba eller kommer du att studera vidare ytterligare?
– Jag kan tänka mig att jag jobbar utomlands men det är inget krav för mig. Jag bor numera i Köpenhamn och frilansar i Danmark och i Sverige. I första hand vill jag fortsätta med det men vi får se vilka möjligheter som dyker upp. Som frilansare är Öresundsområdet bra då det finns många orkestrar och bra utbud av jobb för frilansare. Finns det intressanta provspelningar så går jag på dem.
Att få ägna sig åt det man brinner för på arbetstid är en ynnest. Vad innebär det för dig att jobba professionellt med musik?
– Man väljer den här livsstilen som ju är väldigt knuten till ens instrument, att spela är ju ett slags hantverk. Du måste alltid hålla ditt spel igång och hela tiden sträva efter att utvecklas. Jag får ägna mig åt något som jag tycker om och som känns meningsfullt samtidigt som jag gör något som kan bli väldigt meningsfullt för andra. Att gå på konsert är en upplevelse som innehåller mycket känslor och som kan beröra och väcka en slags förundran i den som lyssnar.
Om du får önska, vad tror du att du gör om fem år?
– Just nu är jag väldigt intresserad av att spela i en symfoniorkester, antingen i ett konserthus eller på opera, och gärna med kollegor som är engagerade och ambitiösa. Jag vill gärna vara kvar i Skandinavien, eftersom jag upplever att vi har bra villkor som orkestermusiker här. Men jag är så klart också öppen för andra möjligheter, det vore exempelvis roligt att spela mer kammarmusik. På sikt är det inte helt omöjligt att kanske skapa en egen ensemble för att göra verklighet av den drömmen.
