Hon känner sig som två personer: En som står kvar på arbetsplatsen och inte vill därifrån - och en som längtar efter nya utmaningar och upplevelser.
- Men den sista juni när jag går i pension tror jag att vi har kommit överens, säger Birgitta Mattsson, VFU-handläggare för lärarutbildningen, med ett leende.
Kollegorna talar om henne som en social person med humor som det alltid går att lita på. Och hennes chef säger skämtsamt att hon varit svår att arbeta med, hon har satt standarden högt på lärarutbildningens kansli.
- Det kanske blir så när man älskar sitt jobb, säger hon. Jag gjorde min första dag veckan efter universitetsinvigningen 1999 och har sedan dess gått hit med glädje varje dag. Det är en fantastisk miljö att arbeta i och jag har fått vara med om en ständig utveckling. Jag har träffat så många underbara människor, kollegor, studenter och externa kontakter.
Med de fritidsintressen Birgitta Mattsson har lär hon fortsätta att möta underbara människor. Musik och resor har alltid legat henne varmt om hjärtat. Bland annat samlar hon på huvudstäder.
- Ja, skrattar hon. Det började när barnen var små och det skulle samlas på allt. De frågade mig: "Vad samlar du på mamma?". Då kom jag på att jag ville samla på huvudstäder. Min favorit hittills är Rom, men jag har en del kvar.
- Min man och jag har även ett stort gemensamt musikintresse. Vi åker gärna runt i Sverige och besöker både små jazzlokaler och stora konserter. Nu kommer det att bli mer tid för spontana resor.
Men det behöver inte vara så "märkvärdiga" upplevelser för att Birgitta Mattson ska må bra.
- Man ska inte hela tiden jaga och sträva efter mer. Det kan vara nog så bra med det lilla. Förnöjsamhet är ett ord jag tycker om.
