Covid-19-pandemin har inneburit många betydande utmaningar för äldre i deras dagliga liv. I studien ”Nowhere to go – Effects on elderly's travel during Covid-19” fokuserar forskare på upplevelser under pandemin.
För att nå en djupare förståelse för äldres känslor och tankar i samband med deras möjligheter att resa och engagera sig i aktiviteter under pandemin har Katrin Lättman, docent i psykologi vid Högskolan i Gävle, tillsammans med Lars E. Olsson och Margareta Friman, båda vid Centrum för tjänsteforskning (CTF) vid ýs universitet genomfört studien ”Nowhere to go – Effects on elderly's travel during Covid-19”. Ett forskningsprojekt som genomfördes under pågående pandemi.
- Det här var ett speciellt projekt med tanke på att vi drog igång det i samband med pandemin, säger Katrin Lättman. I det läget var det svårt att veta vad man kunde förvänta sig överhuvudtaget. De äldre blev i ännu större utsträckning en väldigt viktig grupp att nå ut till och få kunskap och förståelse kring. Inte bara att de utgör en sårbar grupp, de var också inledningsvis hårt drabbade av restriktionerna.
Eftersom det saknades kunskap kring just de lite ”äldre äldres” upplevelser av vardagligt resande så var det viktigt för forskarna att inkludera dessa i projektet. Valet föll på att göra en mer djupdykande studie i form av intervjuer.
- Vi avgränsade oss till äldre över 70 då det finns mer kunskap finns kring ”yngre äldre” från 60 och uppåt - inklusive nyblivna pensionärer, säger Katrin Lättman. Fokus var att nå en bredare förståelse kring hur de äldre upplever sina möjligheter att resa i vardagen utifrån ett psykologiskt perspektiv. Deltagarna var mellan 70 - 96 år gamla.
Katrin Lättman menar att projektet och dess resultat är viktiga då kunskap kring de äldsta äldre i stor utsträckning saknas i utvärderingar och planering av hur våra samhällen och transportsystem bör utformas. Att pandemin bröt ut gjorde det ännu mer aktuellt att fokusera på denna samhällsgrupp.
- Vi visste inte alls hur länge pandemin skulle vara eller hur allvarlig den skulle bli. Det visade sig också att det här var tankar som skapade en hel del oro hos de äldre. Inte bara var de tvungna att hantera att de inte kunde resa någonstans ”just då” - att inte kunna ta sig till olika vardagsaktiviteter på sikt var en skrämmande tanke för många. Och rädslan över att vara för gammal eller orkeslös när pandemin blåst över var något som också framkom i många intervjuer.
Framkom det några positiva insikter i er studie?
- Ja, en hel del faktiskt, säger Katrin Lättman. Många i studien visade en anpassningsförmåga till att hitta nya vägar för de sociala kontakter som de lägger stor vikt vid. Samtidigt gav flera uttryck för en sorg över att det inte fanns någonting att resa till även om de hade skapat möjligheter att ta sig fram på olika vis - exempelvis genom att köpa en cykel eller att förlita sig till skjuts från familj och bekanta.
På vilket sätt kommer projektet att tillföra kunskap till CTF?
- CTF har länge varit en betydande faktor inom forskning på hållbart resande och de insikter som vi fått genom denna studie bidrar till den breda kunskapsbas som finns inom CTF. Vi samarbetar i hög grad med olika samhällsaktörer och mycket av vår forskning har på så vis nått ut och används som kunskapsunderlag även i praktiken. Vår studie visar på vikten av att lyfta och ta i beaktande olika psykologiska och individuella faktorer som man inte fångar upp på andra sätt - i exempelvis utvärderingar och planering av hållbara samhällen ”för alla”, dvs även äldre. En tydlig insikt är vikten av att främja äldres möjligheter till sociala interaktioner. Vikten av att ha möjligheten till sociala interaktioner i vardagen blev plågsamt tydlig för de äldre när möjligheterna till detta kraftigt försämrades under pandemin.
Tycker du att det finns en tydlig samhällsnytta med er studie?
- Ja, studien lyfter vikten av att inkludera alla åldersgrupper i utvecklingen av ett hållbart transportsystem och framförallt behöver vi ta tillvara och bygga möjligheter för social inkludering för äldre i vardagen. Många äldre upplever fortfarande kollektivtrafiken som svår att använda av olika anledningar - exempelvis med ny teknik i form av biljettsystem eller mobilappar - och även om det inte är någon helt ny kunskap så är det viktigt att uppmärksamma att dessa hinder kvarstår för våra äldres möjligheter att resa fritt.
