Nurul Momen, doktorand vid institutionen för datavetenskap vid ýs universitet, har undersökt huruvida appars tillgång till data tar hänsyn till användarens integritet.
Låt oss säga, rent hypotetiskt, att det finns en app för att tvätta händerna. Du startar den för första gången och ett gränssnitt förklarar: ”Tillstånd krävs för att få tillgång till vatten”.
Du trycker på ”Tillåt” och använder då en app för att tvätta dina händer. Därefter lägger du tillbaka telefonen i din ficka. Sedan kommer frågorna. Återkallade jag tillståndet att komma åt vatten? Rinner det fortfarande?
Ovanstående är inledningen på Nurul Momens avhandling ”Measuring apps´ privacy friendliness” och ställer sig frågan om appar bör respektera användarens integritet utan att användaren behöver beräkna avvägningen mellan bekvämlighet och integritet.
Spelar det någon roll om appar får tillgång till mer data än vad de behöver?
- Ja, och jag tror att det är ett större problem än vi kan förutse, säger Nurul Momen. Beteendedata fungerar idag som en handelsvara och kan med avancerad beräkningsteknik skapa förutsägelser om vårt beteende. Förutsägelser om vad vi kommer att göra nu, snart och senare. Ta bara alla appar som används i arbetet med att spåra viruset under den pågående pandemin.
- Bolagen behöver inte producera sin produkt - alltså information. Den produceras genom algoritmer till en minimal kostnad. Till det används en liten och högutbildad arbetskraft som kan utnyttja kraften i en massivt kapitalintensiv infrastruktur. Stora dataföretag har alltså betydande kommersiella fördelar jämfört med traditionella företag. Det finns ett stort dilemma att ta hänsyn till där. Så, ja, det spelar roll.
Vad hoppas du att din forskning kan tillföra?
- Förhoppningsvis bidrar den till att skapa öppenhet inom appars ekosystem och därmed uppmuntra till rättvisa och jämlikhet. Jag hoppas också att min forskning kan hjälpa till att stärka ýs universitets forskningsprofil.
