Vems plats är Värmland? Vilka bilder sprids? Och vilka perspektiv får utrymme? De frågorna pratade Lotta Braunerhielm, filosofie doktor i kulturgeografi, om vid det första seminariet i en serie om tre under hösten.
Mötesserien är ett samarbete mellan Centrum för forskning om hållbar samhällsförändring, CRS, vid ýs universitet, Länsstyrelsen i Värmland och Region Värmland. Under rubriken ”I samma landskap” ska seminarierna bland annat fördjupa perspektiven på teman som aktualiserats i den regionala utvecklingsstrategin, Värmlandsstrategin.
Lotta Braunerhielm berättade om digitaliseringens betydelse i relationen mellan plats och medier och om sin tidigare forskning på temat. Hon konstaterade att det genomförts många undersökningar av bilden av Värmland både inifrån och utifrån.
Tidigare studier har visat att värmlänningar själva ser Värmland som en trygg plats med goda sociala kontakter och som en god uppväxtmiljö. Dock med vissa utmaningar för näringslivet. Något som bekräftas när utifrån-perspektivet anläggs. Där har tidigare studier visat på en visserligen positiv bild av Värmland utifrån, men också ganska anonym och diffus. I en undersökning av utifrån-perspektivet förknippade lite drygt var tredje respondent Värmland med skog respektive kultur, men 71 procent av deltagarna kunde inte svara på hur det värmländska näringslivet ser ut, mer än att det associeras till traditionell skogsindustri.
Vems bild av Värmland?
Där finns en okunskap om Värmland att gripa tag, konstaterar Lotta Braunerhielm. Men det är samtidigt komplexa frågor. Till vem eller vilka ska bilderna av Värmland riktas och vem har makten att bestämma vad och vems Värmland som ska förmedlas?
Än mer komplext blir det när man adderar den nya digitala verkligheten i bland annat sociala medier.
En maktförskjutning har skett. Till exempel sprider besökare själva bilder av sina upplevelser av värmländska platser numera. Bilder som ingen annan än just sociala medier-användaren själv har makt över.
Vi behöver kunskap om bilder vi inte kan styra, konstaterar Lotta Braunerhielm och vi behöver förstå hur plats, praktik, som exempelvis besöksnäring, och teknik förhåller sig till varandra, vad och vilka som inkluderas respektive exkluderas i de bilder som sprids samt i vilken ände man ska börja.
Exempel på breddning
I en studie undersöktes hur orterna Kristinehamn och Sunne representeras i bilder genom en Google-sökning och på Google maps. Det väckte vidare frågor om hur medvetenheten kan ökas och aktörer på plats involveras för en bredare bild. Ett sådant breddningsarbete har gjort för Långbans gruvby. Där låg mycket fokus tidigare på historien och på Långban som en av världens mineralrikaste platser. Men sett ur genusperspektiv var det i princip bara männens historia som berättades och för yngre generationer fanns inget framtidsperspektiv, och inget om hur mineralerna används i dag. Något som senare justerats av Värmlands museum.
Ett annat exempel är skärgården i Kristinehamn där en undersökning visade att det mest är bilder av handelsfartyg, hamnen, fritidsbåtar och fiske som sprids. Få bilder visade kvinnor eller kultur. Men genom att hitta andra historier om bland annat Saxholmen, Drottning Kristina och en grevinna på Gustavsviks herrgård adderades fler perspektiv till bilden.
Fler seminarier i höst
Lotta Braunerhielm berättade att Sunne kommun, Västra Götaland och nu senast Svinesundsregionen har börjat arbeta enligt mer inkluderande modell och tipsade om handboken och metodhandboken ”Platsbaserade digitala upplevelser” som finns tillgänglig på CRS hemsida.
Seminarieserien fortsätter senare i höst och vinter. 30 november är temat hur vi pratar om skogens värden och 16 december handlar det om sociala skillnader och socialt engagemang.
