Forskningsresultat från ýs universitet presenterades på konferens i Oslo.
- Som alltid när det handlar om att förändra kulturer så gäller det att vara uthållig och inte ge upp, säger Markus Fellesson vid Centrum för tjänsteforskning (CTF).
Markus Fellesson och Anna Fyrberg-Yngfalk, båda forskare vid Centrum för tjänsteforskning (CTF) och Handelshögskolan, ni medverkade nyligen på konferensen ”Prevent and Intervene – Ending Sexual Harassment at Work” i Oslo.
- Där möttes arbetslivsrepresentanter, forskare och jämställdhetsministrar från de nordiska länderna för att ta del av resultaten från de fem projekt som beviljats medel i Minsterrådets nordiska forskningssatsning om sexuella trakasserier i arbetslivet 2021–2023, säger Markus Fellesson.
Anna Fyrberg-Yngfalk och jag deltog för att presentera projektet “Customer Sexual Harassments in the Nordic Service Workplace” där vi studerat hur vanliga strategier för att bedriva tjänsteverksamheter kan möjliggöra sexuella trakasserier från kunder, och också göra det svårare att hantera dem på ett bra sätt.
Du och Anna Fyrberg-Yngfalk forskar om sexuella trakasserier på arbetsplatser. Vad krävs för att hantera och förebygga sexuella trakasserier i den miljön?
- Just vårt projekt har handlat om hur anställda trakasseras av kunder (snarare än av kollegor och chefer), vilket skapar särskilda svårigheter eftersom kunderna inte är anställda och alltså inte kan ”styras” på samma sätt. Tvärt om har kunden ofta en mycket stark ställning, både genom de rena marknadskrafterna och genom organisatoriska strategier för kundorientering och ambitioner att ”sätta kunden i centrum”.
För att hantera och förebygga trakasserier från kunder kan det därför vara nödvändigt att i vissa situationer sluta se kunden som just kund. Detta är svårare än man kan tro, det behövs såväl stödjande regler och rutiner och förändrade professionella normer och en stödjande arbetsplatskultur där man som anställd får uppbackning av kollegor och chefer.
Det är sex år sedan #metoo startade - vad visar forskningen?
- Den visar på framsteg när det gäller medvetenhet, minskad tolerans och konkreta åtgärder. Men också på något som skulle kunna kallas för en backlash där det både finns en trötthet på ämnet som sådant och en frustration över att inte mer har hänt.
Hur gör man upp med en tystnadskultur och ett arbetsideal som främjar våld och trakasserier?
- Som alltid när det handlar om att förändra kulturer så gäller det att vara uthållig och inte ge upp. Diskussioner och olika övningar kan hjälpa om de genomförs på rätt sätt. Att så långt som möjligt arbeta med hjälp av och inom ramen för den befintliga kulturen, snarare än genom att komma med fördömanden och pekpinnar utifrån har visat sig vara en effektiv väg framåt i många fall.
Vilka metoder finns för att definiera och mäta sexuella trakasserier på arbetsplatser?
- Mycket görs inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet, t ex genom arbetsmiljöundersökningarna. Det finns i dagsläget många olika sätt att definiera sexuella trakasserier men det pågår arbete med att ta fram en mer enhetligbegreppsapparat, och också valida skalor för att kartlägga problemen statistiskt.
En lärdom här är att det är viktigt att inte bara fråga om sexuella trakasserier i allmänhet utan också om konkreta beteenden och attityder. Detta för att komma åt trakasserier som blivit så vanliga att de kommit att betraktas som ”normala”.
Vad har visat sig vara mest effektivt för att hantera och förhindra sexuella trakasserier på arbetsplatser?
- I Sverige har vi exempelvis fått en lag om tillträdesförbud för kunder som beter sig illa. Även om lagen är ny och inte hunnit tillämpas i särskilt stor utsträckning så är den ett intressant försök att adressera problemet med trakasserier från ”tredje part”.
