I Kenya är utbildningen gratis. Men den obligatoriska skollunchen är det inte. Den kostar cirka två kronor per dag och gör att många inte kan gå i skolan. Detta ville lärarstudenterna Therese Lumberg och Hasibe Rexhepi ändra på. De lyckades.
- Jag var på Kenyatta Secondary School, en kommunal gymnasieskola i Nakuru, Kenya, 2008 för att samla in material till mitt examensarbete i samhällskunskap. Under den resan kom det fram att många föräldrar inte har råd att låta sina barn gå i skolan på grund av kostnaderna för den obligatoriska skollunchen, berättar Therese Lumberg.
- Ska befolkningen på Afrikas horn bli mer oberoende och självförsörjande måste fler barn delta i undervisningen. För att hjälpa dem med detta startade vi i höstas insamlingsprojektet Food for Education. Syftet var att samla in pengar för att bekosta deras skolluncher och på så sätt bidra till att Kenya kommer på fötter, säger Hasibe Rexhepi. Som blivande lärare i samhällskunskap tycker vi givetvis att utbildning är A och O för en fungerande demokrati. Men utbildning är också en mänsklig rättighet och vi tycker att det är synd att barn förvägras den rätten på grund av den relativt lilla summa som behövs till skollunchen.
Grät av lycka
I oktober och november förra året var Therese Lumberg och Hasibe Rexhepi på plats på Kenyatta Secondary School i Nakuru, Kenya, för att genomföra delar av sin slutpraktik och överlämna sina gåvor nästan 42 000 kronor samt mängder av skrivmaterial och barnkläder.
- Det var mer än vad vi hoppats på. Vi hade ett nära samarbete med rektorn, mentorerna och kuratorn/studievägledaren på skolan för att identifiera de mest behövande eleverna. Tillsammans valde vi ut 66 elever. Samtliga hade stora skulder då de inte betalat lunchavgifterna under flera terminer. Dessa elever fick hela eller delar av kostnaden för luncherna under resten av sin skolgång betalda. Utöver detta betalades en ny skolbyggnad med pengarna vi fått in, berättar Hasibe Rexhepi.
-Såväl rektor som lärare tappade andan när vi berättade hur mycket vi satt in på skolans konto. Det har aldrig tidigare hänt att en så stor summa pengar donerats till skolan. Detta gav också spridningseffekter, då anhöriga till lärarna började donera bidrag till samma ändamål. Eleverna var givetvis oerhört tacksamma och glada över att de nu kan fullfölja sina studier. Vi fick aldrig träffa föräldrarna personligen, men lärarna berättade att några av dem kommit till skolan tidigt en morgon och gråtit av lycka för att deras barn nu garanterades skolgång, säger Therese Lumberg.
MÃ¥nga erfarenheter rikare
Både Hasibe Rexhepi och Therese Lumberg tycker att resan var utöver förväntan och gav perspektiv på tillvaron.
- Det vi uppskattade mest var att både lärare och elever, men också våra nya vänner, tog emot oss med en sådan värme. Stundtals var det givetvis svårt att se den utsatthet och fattigdom som barn, men också vuxna, levde i. Men trots situationen hade de alltid nära till ett leende. Det är beundransvärt den uppskattning och den glädje som de visar för små vardagliga ting i livet.
- Det här är en erfarenhet som vi kommer att ha med oss såväl i vårt kommande yrkesliv som privatliv. Som blivande lärare känns det viktigt för oss att kunna få en egen bild av landet så att vi kan undervisa om det på ett mer nyanserat sätt. Upplevelserna har också satt perspektiv på den egna tillvaron, livet och vilka förutsättningar man har samt lärdomen att alla kan göra någonting för att förändra. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!
