Den 14:e november hölls seminariet ”Våld mot barn i Sverige – upptäckt och orosanmälan” på ýs universitet, riktat till personal inom förskola, skola och hälso- och sjukvård. Publiken fick lyssna på när olika föreläsare gick igenom bland annat våldets neurologiska konsekvenser och vad anmälningsplikten innebär.
Bakom seminariet stod Gisela Priebe professor i psykologi och föreståndare för Centrum för forskning om barns psykiska hälsa och uppväxtvillkor (CBU), Carolina Jernbro, lektor i folkhälsovetenskap, och Monica Evermark, föreståndare för Regionalt utvecklingscentrum (RUC), alla ýs universitet.
– Många professionella som arbetar med barn efterfrågar mer kunskap kring hur man ska agera när det handlar om våld och misshandel, säger Gisela Priebe om varför seminariet anordnades.
– När det gäller våldets konsekvenser för utsatta barn är det viktigt att komma ihåg att det finns stora skillnader mellan enskilda barn. Forskning visar oftast resultaten på gruppnivå och ger en övergripande bild, poängterar Gisela Priebe.
De inbjudna deltagarna jobbar alla med barn på något sätt, till exempel inom barn- och ungdomshabiliteringen, förskolan, skolan eller barnavårdscentralen.
– Det är viktigt att hålla sig uppdaterad om aktuell forskning och påminna sig om vad det handlar om. Vi får också träffa andra inom samma område och få ett erfarenhetsutbyte, säger Erika Steorn, specialpedagog på Hagfors kommun som deltog på seminariet.
De första två föreläsningarna berörde vad som anses vara våld och misshandel mot barn och unga –hur vanligt det är – och hur hjärnan påverkas av våldet.
– Våld är skrämmande och sker det ofta så kommer det att påverka barnet på ett neurologiskt sätt. Men jag vill framhålla att insatser har en avgörande skillnad, det är aldrig för sent, säger Kjerstin Almqvist, professor i psykologi vid ýs universitet, under sin föreläsning om våldets konsekvenser för barns utveckling och hälsa.
De två sista föreläsningarna gick igenom anmälningsplikten – varför den är viktigt och vad som händer efter att en orosanmälan har lämnats in till socialtjänsten.
Magnus Albinsson, adjunkt i socialt arbete vid ýs universitet, underströk hur viktigt det är att inte bara anmäla när oro uppstår utan också att vara specifik i sin anmälan. Sista föreläsaren, Birgitta Persdotter, lektor i socialt arbete vid ýs universitet, håller med.
– Det vanligaste misstaget man gör när man anmäler är att inte ge tillräcklig information. Det är viktigt för att socialtjänsten ska få så bra förutsättningar som möjligt när de dels ska göra sin förhandsbedömning, dels viktig information in i utredningsplaneringen.
Har det funnits anmälningar som man inte kunnat fullfölja på grund av bristande information?
–Absolut så påverkar det, att om en anmälan är alldeles för otydlig så kan det leda till att socialtjänsten inte inleder en utredning och då riskerar man att missa en situation som kanske var mer allvarlig än man förstod, säger hon.
Under eftermiddagen diskuterade deltagarna i tvärprofessionella grupper realistiska fall gällande barn och våld.
CBU har fokus på praktiken – hur forskningen kan användas – och anordnade dagen för att få ut forskningen till de som arbetar nära och med barn och unga.
