Ett sätt att leva präglat av hårt arbete och en övertygelse om att maten vi äter behöver produceras på ett sätt som är bra för människa, djur och jord för lång tid framöver. Att driva småskaligt, hållbart jordbruk har sina utmaningar – och möjligheter. På projektet Biokumas första workshop delades erfarenheter och idéer.
Vilket är ditt första matminne? Det var den inledande frågan på projektet Biokumas workshop i slutet av januari. I fokus var biokulturellt arv och alternativ matproduktion – utmaningar och möjligheter i förhållande till landskap och produktion. I berättelserna tog bilder av barndomens favoriträtter form - alltifrån gröt och brunost till efterrättskräm - och speglade hur viktig maten är för oss, inte minst känslomässigt.
Workshopens deltagare var från små gårdar i Hedmark och Värmland, några med bland annat grönsaksodling och äggproduktion, andra med boskap för kött och odling av foder för djuren. Även Skogsstyrelsen i Örebro- Värmland, Länsstyrelsen i Värmland, Värmlands säterkultur samt en resursperson från norsk seterdrift var med i diskussionerna på workshopen.
- Tidigare under projektet har vi besökt en del av gÃ¥rdarna, intervjuat och gjort fältstudier, sett vilka spÃ¥r av äldre tiders jordbruk som finns, vilket jordbruk som finns idag och hur det kulturella arvet kan spela roll för den biologiska mÃ¥ngfalden, berättar Eva Svensson, projektledare och professor i miljövetenskap vid ¹û¶³´«Ã½s universitet.
Intervjuerna med gårdarna låg till grund för att ringa diskussionsfrågorna för workshopen. Frågorna rörde sig bland annat om:
•&²Ô²ú²õ±è;&²Ô²ú²õ±è; infrastruktur: finns det ett mejeri som kan hämta och förädla mjölken frÃ¥n gÃ¥rden? Finns det ett slakteri i närheten sÃ¥ att inte djuren behöver transporteras lÃ¥nga sträckor?
•&²Ô²ú²õ±è;&²Ô²ú²õ±è; Lagar och byrÃ¥krati: behov av bättre information och stöd för att navigera bland information och regelverk frÃ¥n myndigheter
•&²Ô²ú²õ±è;&²Ô²ú²õ±è; Tid: att driva smÃ¥skaligt jordbruk kräver mer arbete för hand. Tiden för att ta ut ledighet är begränsad. Och vem tar över efter mig?
•&²Ô²ú²õ±è;&²Ô²ú²õ±è; Skogsbete kan vara en källa till konflikter med skogsägare och vÃ¥r tids industriella skogsbruk. Hur kan skogsbetet finnas kvar i framtiden – och vara en resurs för biologisk mÃ¥ngfald?
Fokus för workshopen låg på möjligheter. Idéer som kom upp i samtalen handlade bland annat om hur man kan öka kunskapen verksamheter och villkor, skapa bredare nätverk, politikens roll, mobila slakterier och möjligheterna med besöksnäring – från öppna gårdar till gårdsförsäljning.
Senare i år blir det ytterligare en workshop – då med fokus på utbildning, kunskapsöverföring och försäljningskanaler - från reko-ringar till plockomater.
•&²Ô²ú²õ±è;&²Ô²ú²õ±è;
•&²Ô²ú²õ±è;&²Ô²ú²õ±è;
Fakta
Biokuma-projektets mÃ¥l är att stärka möjligheten för bevarandet och utvecklandet av omrÃ¥dets biokulturella arv genom att stödja alternativ matproduktion som förvaltare av biokulturellt arv till gagn för boende och besökare. Projektet drivs av Centrum för forskning om hÃ¥llbar samhällsförändring vid ¹û¶³´«Ã½s universitet och Norsk institutt for kulturminneforskning samt Høgskolen i Innlandet, med stöd av Interreg Sverige-Norge, Europeiska utvecklingsfonden, insatsomrÃ¥de Natur och kulturarv. Projektet startade hösten 2020 avslutas under hösten 2022.
